|
Efter att ha lyssnat
och
bedömt på den
fenomenala CDn “Tardigrade” från Simon
Says
fick
jag ytterligare en
ny
och
stark CD från
ProgRock
Records i min hand;
nu
från den italienska gruppen Moongarden. Det
här är också ett band med rötter i tidiga 90-talet och de har
släppt tre tidigare CD med cirka 4 års mellanrum. Bandet
har bytt medlemmar en del genom åren och nu är väl egentligen
bara
deras
huvudsakliga låtskrivare Cristiano Roversi kvar.
Trots alla byten av medlemmar så fortsätter man
att skriva och spela musik i samma stil vilken
är inspirerad av i stort sett hela fältet av
Prog- och Artrock. Faktiskt får jag säga att jag är
rätt imponerad över hur mycket influenser från
olika håll som man kan höra i musiken. Här finns allt
från de klassiska 70-talsbanden till dagens neoprog. Därför är
det inte lätt att sätta en stämpel på bandet (om man nu vill
det). Jag nöjer mig med att konstatera att i detta band får nog
de
flesta sitt lystmäte. Allt är mycket välarrangerat
och det låter bitvis mycket snyggt.
Låtarna är bitvis långa och som sagt mycket
varierande. Skall jag dra några favoriter så är det i
regel de långa låtarna ”My Darkside”,
”Solaris”
och ”The Lighthouse song”.
Den
förstnämnda är inledningsspåret och är en klassisk
progkomposition med mycket takt, lite melankolisk melodi och
starka keyboardspartier. Den absoluta favoriten är kanske ”Solaris” som
är
inspirerad av Andrew Tarkovskys film
byggd på science fictionromanen av Stanislav Lem.
Det
finns mycket science fiction känsla (eller
filmkänsla) i musiken men det som framförallt är bra
med denna komposition är det avslutande avspända partiet med ett
fantastiskt långt gitarrsolo av ett snitt som inte ligger långt
ifrån David Gilmour. Mycket njutbart! Även den avslutande
”The
Lighthouse song” är skön att lyssna till med mycket harmonier.
Man kanske också skall nämna den helt instrumentala låten ”Sonya
in search of the moon 4” som kanske är den låt som man skall
lyssna på först för att förstå bandets höga
kompentens
inom Artrock-genren. Mycket taktkänsla av modernt snitt men
också
med
underbara keyboardpartier av hög klass.
Något som också måste nämnas med denna CD är
att vi har ett lysande gästspel av Andy Tillyson från The
Tangent i spåret
”That
Child”. Tillsammans med Simone Baldini Tosi sjunger
han om pojken som hamnat snett i livet och vars
mor får rådet att sätta honom under psykoanalys och annan hemsk
behandling. En ganska ruskig text faktiskt. Men mycket känslosamt
och övertygande.
Skall man säga något negativt om bandet och CDn så
kan det kanske vara sånginsatsen av Simone Baldini Tosi.
Jag
vet inte vad det är men Italien producerar så många hesa och
nasala sångare (t ex Zuccero, Eros Ramazotti, m fl.) och här har
vi en till. Dessutom spricker rösten betänkligt ibland. Det här
blir särskilt tydligt i den sista låten
”The
Lighthouse Song” där allting lyfter till himmelska höjder när
sångaren tillfälligt ersätts av en kvinnlig änglalik sångröst
i ett parti.
Men, trots det sistnämnda, den här CDn har snurrat
väldigt många varv i spelaren och jag gillar den fortfarande
skarpt.
Det
måste bli högt betyg och jag sätter nästan full pott: 9 av 10!
www.myspace.com/moongardenband
9/10
Karl-Göran Karlsson
|
