GÖTEBORGS ARTROCKFÖRENING

 
 

Recensioner

 

Ghost Circus - Across the line (ProgRock Records)

1. Reflection
2. Pathway
3. Holding On
4. To Be
5. Losing Time
6. Through The Darkness
7. Through The Light
... I. The Calling
....II. The Choice
....III. The Essence Of Life
....IV. The Sea Of Shadows
....V. Soaring Above
....VI. Breaking Through
....VII. The Distance Memory
....VII. the Final Steps
8. Across The Line 

 

Ghost Circus är aktuella med sitt nya album 'Across The Line' – ett ambitiöst konceptalbum som handlar om en mans resa från döden till livet efter detta. Gruppen består av holländaren Ronald Whale och amerikanen Chris Brown och fick hyfsade recensioner för sitt förra album ”Cycles”.

I pressreleasen och på hemsidan beskriver de själva sin musik som en blandning av AOR, metal och progressiv rock. Och det kan jag ställa upp på. Det är en divergent skiva med många olika infallsvinklar och stämningslägen. Med sammanlagt femton spår finns utrymme för många steg på vandringen in i evigheten. Inledningsspåret ”Reflection” bjuder på en läcker akustisk gitarr och en ganska lättillgänglig melodi och ger mersmak. Den följs av ”Pathway” med tuggande metalgitarrer och dubbelpedaler, medioker sång och en känsla av att ”detta har vi hört förut”. Så böljar skivans spår mellan det intressanta och det medelmåttliga. Tredjespåret ”Holdin on” börjar stämningsfullt men övergår så småningom i ganska traditionell hårdrock.”Losing time” innehåller många progressiva element med tunga syntar och suggestiv rytm, till och med ett keyboardsolo med lite Tony Banks – vibbar. ”The sea of shadows” är också en behaglig låt med stämning och en ganska avspänd sång, som ger Chris Browns ganska begränsade röst rätt miljö att vistas i. Tyvärr tycker jag dock att det ofta saknas ett lyft i musiken som ger Ghost circus en plats i elitserien. Partier av kreativ konstnärlighet, som den akustiska gitarren i introt på ”Soaring above”, och det läckra solot når låten drar igång ordentligt ger förhoppningar, men oftast mynnar det hela ut i ganska förutsägbar progressiv metal.

Visst kan man bli imponerad av att två personer hanterar hela maskinparken i så pass komplicerad musik, men ett komplett band ger oftast en mer levande dynamik. Dessutom är jag känslig för opersonliga sångare och, som sagt, Ghost circus dynamiska och kraftfulla musik skulle behövt en mer karismatisk sångare än Chris Brown.

www.myspace.com/ghostcircus

 

Betyg 6 av 10

 

Hans-Åke Höber

 

 

 

   

  

 
   

10. En blivande klassiker
9. Topp ”inom genren”
8. En av de bättre ”inom genren”
7. Genomgående bra med några toppar
6. Klart godkänd
5. Okej för slölyssnande
4. Vissa delar går an
3. Behöver en hel del uppryckning
2. Inte mycket som klarar sig här
1. Vi glömmer denna

 

 

©