”Human
nature” gör mig nostalgisk för det var ett tag sedan jag
recenserade ett rent konceptalbum och det var väl så länge
sedan som jag hörde något så här Italienskt episkt. Det tar
inte många minuter innan jag är helt förtrollade av Cecilia
Serras sopran som kompletteras av Alessandro Manicones alt för oj
vad vackert och pampigt dom sjunger. Bakom sig har dom fem
instrumentalister av yppersta världsklass som sammantaget bildar
ett sound Rhapsody skulle bli avundsjuka av. Davide Calisse är en
gudabenådad gitarrist men hela bandet ger ett solitt intryck som
för all del doftar Italiensk neoprog men stora klassiska
influenser och det hörs vilka enorma musiker samtliga sju
medlemmar är. Det gör att jag gärna står ut med bandets
kristna inriktning vilket lyser igenom på några av låttitlarna
men samtidigt har jag inte gjort någon djupare textanalys för i
mitt fall är det musiken tillsammans med dom vokala insatserna
det primära. Faktum är det här är stor musik på ett pampigt
och maffigt men samtidigt jordnära sätt.
”Human
nature” är en musikalisk resa på 61:02 minuter fördelat på
elva låtar eller rättare sagt akter eftersom det är ett
konceptalbum med ett för mig tidigare helt okänt band. Okända lär
dom inte förbli för det här är riktigt bra och det vore synd
och skam om inte fler upptäckte hur bra Ivory Moon är. Gillar
man symfonisk metal med så väl klassiska som progressiva inslag
är dom värda en chans. Själv är jag otroligt nyfiken på vad
komma skall och det är sådana här plattor som gör det extra
roligt att kalla sig recensent.
www.myspace.com/ivorymoonofficial
www.ivorymoon.it
7/10
Tore
Larson
|