|
2006 så började ett frö gro hos trummisen Bob Pantella och basisten Jim Baglino som båda víd den tiden svängde
loss med Monster Magnet från New Jersey. Ett frö som tillsammans
med en droppe vatten från gitarristen Garrett Sweeney, och lite
stänk solsken från vokalisten
“Sunshine”
bildade bandet RiotGod.
Musiken beskrivs enklast som ytterst svänging och
medryckande stonerrock med twangansatte vokalisten Sunshine som
grymtar sig igenom spår efter spår, och där gitarristen Sweeneys
att döför-riff får gå lös hur mycket de vill som i slutskedet av
låten
“9th Life”.
Spåren
“Omega” och “Rift”
drar ner tempot och speciellt den förstnämnda är en doomig
atmosfärisk musikresa med bongotrummor och en enslig
gitarrslinga som frammanar bilder av att man tittar ut över ett
ökenlandskap med tumbleweedbollar som sakta rullar fram och en
öronbedövande vind som viner och piskar sand i anletet på en.
“Rift”
får med sitt repetitiva riffparti också en något doomig/drömsk
skrud. Om dessa spår skulle avskräcka en att köpa skivan så kan
jag garantera att den är i minoritet och att de efterföljande
låtarna är gammal hederlig hårdrock med 70-talsådra. Resten av
skivan är mer direkta tuggummi-nummer som första spåret “Light of
the Sun”, “High Time” och ”Evil”.
Inspirationskällorna är de hårdare band inom
stonerrocken - i jämförelse med mer melodidrivande
stonerrockband såsom Mustasch och Thalamus - som kaliforniska
Kyuss och Queens of the Stone Age, Örebrorska Truckfighters, och
givetvis Monster Magnet.
Sammantaget blir det en 7:a för att det är ett
mycket kompetent band som kan leverera musiken de brinner för,
men doompassagerna faller mig inte alls på läppen så jag blir
tvungen att gå ner till en sjua.
http://www.myspace.com/riotgod
http://redbankrehearsal.com/riotgod/index.htm
7/10
Christian
Johnsson
|
