|
|
Ett av
mina absolut starkaste konsertminnen överhuvudtaget, är ifrån
den första upplagan av Slottskogen goes progressive 2000. Själv
var jag då ganska så ny i föreningen GARF och hade fram till
denna tidpunkt faktiskt inte varit på något konsertarrangemang i
Garf:s regi. Artrocksbegreppet var däremot inte något nytt för
mig då jag hade varit en flitig konsertbesökare och notorisk
skivköpare ända sedan tidigt 70-tal. Däremot var jag helt
nollställd inför den lineup som presenterades denna kväll, då
jag inte hade hört talas om något av de tre banden tidigare.
Inledande Wolverine var en enormt stor och positiv överraskning,
och jag har sedan dess sett/hört bandet vid ytterligare tre
tillfällen och de har övertygat mer och mer för varje tillfälle.
Band nummer två, Norska Lucifer Was minns jag att jag hade
betydligt svårare för, och har heller inte försökt att följa upp
dom vid senare tidpunkt heller.
Det som
däremot blev kvällens absolut största överraskning var det
sensationellt bra, Polska bandet Quidam. Jag var som sagt helt
ovetande om vad detta band spelade för slags musik, och då jag
knappt kände några andra Garfare vid denna tidpunkt, så hade jag
inte haft någon möjlighet, att i förväg få höra något på platta.
Det som faktiskt grep mig mest vid detta tillfälle var den
enorma kvalitet och spelglädje som dessa supermusiker
utstrålade, samt de fantastiska låtar/arrangemang som
framfördes. Både jag och frugan var fullständigt chockade och
satt helt hänförda och bara njöt av bandets egenkomponerade
låtar, men även av de covers som man spelade, och där
framförandena av Led Zeppelins ”No quarter” och
framförallt Deep Purples ”Child in time” gav oss ett
konsertminne för livet. Att ge sig på två så starka klassiker
som dessa båda låtar är, vittnar om en mycket stor musikalisk
kompetens och en stor dos mod. ”Lilla” sångerskan Emilia
Derkowska hade bitvis en mycket liten och späd röst, men kunde
samtidigt plocka fram ett register som var fullständigt makalöst
röstresursmässigt, och jag får fortfarande rysningar bara jag
tänker på det så här långt i efterhand. En ytterligare detalj
som förstärkte och höjde de musikaliska intrycken var det
flitiga användandet av flöjter, vilka då liksom nu spelades av
Jacek Zasada.
Quidams backkatalog:
Quidam 1996
Angel´s dreams (Sny aniolów) 1998
Baja prog festival 1999
The time beneath the sky (Pod niebem czas) 2002
SurREvival 2005
The fifth season, Live in concert Dvd 2006
halfPLUGGED 2006
Alone together 2007
The fifth season, Live in concert 2009
Nu har det
hunnit gå nio år sedan denna stora konsertupplevelse, och på
nytt står jag inför ett liveframträdande med bandet, denna gång
i cd-format och här handlar det om en konsert inspelad i
Katowice 2005. Varför cd:n inte ges ut förrän nu får jag reda på
efter lite luskande på Internet, och anledningen är att detta
gig utgavs på dvd, och då i sin helhet redan 2006.
Bandet har
förändrats ganska så kraftigt sedan 2000, och då både vad gäller
sättningen i bandet, men även hur bandet har utvecklats
musikaliskt. Kvar från denna tid är: Maciek Meller, Zbyszek
Florek och Jacek Zasada, som under alla år sedan dess har
utgjort grundstommen i bandet. Sångerskan Emilia Derkowskas
sista medverkan på platta med bandet, var på ”The time
beneath the sky” och in som ersättare kom ypperlige sångaren
Bartek Kossowicz. Att växla från en kvinnlig sångerska med
Emilias lilla och späda röst, till Barteks kraftfulla och
känslofyllda röst har naturligtvis gjort att bandets sound har
förändrats en hel del. En annan betydande faktor som inverkat,
är att bandets sound emellanåt är betydligt hårdare och mer
intensivt nu än jämfört med tidigare, även om det vackra och
stämningsfulla som alltid har varit ett av bandets största
kännetecken fortfarande finns kvar. Man skriver numera nästan
helt bara på engelska, och har således övergett modersmålet för
ett mer internationellt gångbart språk. Live framförs däremot de
gamla låtarna på hemspråket, vilket jag tycker är kul samtidigt
som det ger bandet lite ”öststats” karaktär, då sången ”bara”
blir som ett extra instrument i ljudbilden på grund av att man
inte fattar ett ord av vad som sjungs.
“The fifth
season, Live in concert”,
är som sagt inspelad i Katowice, Polen för fyra är sedan och
spelades in på den turné som följde ”SurREvival”-plattan,
och nämnda platta framförs här nästan helt komplett, med bara
ett utelämnat spår (”Airing”). De äldre spår som här
framförs är den underbara låten ”Sanktuarium” som fanns
med på bandets debutplatta, och som alltid har varit en av mina
absoluta Quidam-favorit-låtar. Var innan jag började lyssna lite
frågande till hur Bartek Kossowicz skulle klara av att ge denna
”pärla” den intensitet och känsla som Emilia Derkowska gjorde på
ett så sagolikt sätt live, men han klarade det över förväntan.
Enda besvikelsen med denna låt var, att de underbara inslag från
Genesis-låten ”Firth of fifth” inte fanns med denna gång.
Låten ”Oldies but goldies” är ett medley där några av
bandets mest kända lite äldre låtar framförs helt instrumentalt,
och även detta ger klar mersmak, och då inte minst genom Maciek
Mellers underbara gitarrspel. Överlag har musikerna i Quidam
alltid hållit mycket hög musikalisk klass, och så absolut även i
denna sättning, där spelglädjen, tekniken och framförallt
känslan är fullständigt lysande.
De för
denna tiden högaktuella ”SurREvival”- låtarna framförs
med stor skicklighet och spelglädje, och jag känner att
Dvd-versionen nog måste införskaffas omgående. Quidam har sedan
länge haft för vana att väva in partier från andra kända bands
låtar, i sina egna låtar vid livetillfällena, och denna gång får
man som lyssnare ta del av Genesis´ ”Los endos”, i låten
”The fifth season”. I avslutande spåret ”Not so
close”, ger man sig på Joe South´s låt ”Hush”, som
nog mest är känd genom Deep Purples version, och som fanns med
på deras debutlatta.
Som
tidigare nämnts så saknas ett par spår på cd-utgåvan, och här
saknar jag framförallt Zeppelins´ ”No quarter”, men även
Quidam - låtarna ”Credo” och ”Jestes´”. Tycker
trots detta att “The fifth season, Live in concert”, är
ett mycket bra konsertdokument, där dock vissa av spåren på
plattan höjer sig över genomsnittet, och då är det den inledande
och grymt sköna ”Hands off” samt tidigare nämnda
”Sanktuarium” och ”Oldies but goldies” som ger mest
behållning.
Det som
framförallt tilltalar mig med Quidams musik, är nog den stora
dynamik som finns i musiken. Här handlar det om världsmusiker
som nog skulle kunna spela skjortan av de flesta av sina
musikerkollegor, men som aldrig går över gränsen och bara
försöker glänsa. Istället förmedlar bandet en otroligt vacker
och välspelad artrock, där musiken ofta är närmast bedövande
vacker och stämningsfull. Man verkar inte heller vara det minsta
begränsade av att hålla sig inom givna ramar, utan utforskar
istället ständigt nya musikaliska vägar. Inte minst har bytet av
sångare gett bandet en ny musikalisk dimension, men visst saknar
jag ibland Emilia Derkowska underbara stämma. Bartek Kossowicz
fyller dock ut kostymen till hundra procent.
“The fifth
season, Live in concert”
är en utmärkt inkörsport in i Quidams musikaliska värld, och
ännu bättre hade den varit om hela konserten hade fått vara med,
och inte som den nu, känns lite ”rumphuggen”.
www.quidam.pl
www.myspace.com/quidampl
7 / 10
Staffan
Vässmar
|
|
