|
Efter att jag lyssnat igenom det den första gången var jag
imponerad och besviken. På instrumentsidan var det riktigt bra.
Duktiga och innovativa musiker. När de tar ut svängarna är det
lite åt Spock’s Beard-hållet och i de finstämda gitarrpartierna
påminner det lite om Neal Schons soloprojekt (USA ? ja, kanske
lite).
Det som gjorde mig besviken var att de till denna mycket
välkomponerade musik hade så otroligt fantasilösa sångmelodier.
Här finns ju utrymme och möjligheter. Min första tanke var att
det lagt så mycket krut på den brillianta musiken och var så
nöjda med det att de sedan lät sångaren göra vokalmelodierna på
egen hand. Vissa sångpartier tycker jag fortfarande borde göras
något åt men efter att ha lyssnat igenom albumet har jag vant
mig vid de flesta partier. Det är t.o.m. så att kontrasten
mellan ”sångmelodierna” och den melodiösa gitarren tillför en
intressant spänning.
Jag skulle kunna skriva lite om skillnaden mellan sång med
inlevelse och sång som instrument (I den bästa av världar kan
dessa två mötas och göra storverk). Men jag nöjer mig med att
säga att på detta album saknar jag inlevelsen på flera låtar.
Det kan bero på att texterna kanske inte har materialet som
krävs.
I sin helhet är denna CD riktigt intressant. Grymt gitarrljud,
vältrakterat. Dessa grabbar är tajta musiker som synkar sig
igenom underbara partier där alla tillför sin bit av pusslet.
Slutligen kan jag konstatera att detta är ett album som växer
och det talar för att det har något utöver det vanliga. Det ska
bli intressant att se vad dessa grabbar kan åstadkomma i
framtiden.
www.myspace.com/trusties
www.puucd.com
Betyg 6,5 av 10
Dan Berglund |
