|
Engelska
bandet Enochian Theory bildades 2004, efter att man insett att
man alla fyra delade samma musikaliska visioner, och att
samtliga inblandade dessutom var villiga att arbeta mycket hårt
för att nå fram till sina uppsatta mål. Redan efter fem månader
släpptes en egenproducerad sjulåtars demo, ”Our
lengthening shadows”, som såldes via bandets hemsida och vid
livegigs. I mitten av 2006 spelades så nästa demo in, denna gång
betitlad ” A monument to the death of an idea”,
och inte heller denna gång ledde det till att bandet fick något
kontrakt, även om man uppmärksammades av många bolag. Däremot
började man få ett rykte om sig som ett skickligt liveband, och
man fick följa med som support till andra band som: Ephel Duath,
Red Sparrowes och Twin Zero.
För att få
fart på den musikaliska utgivningen på allvar bildade killarna
ett eget skivbolag ” Anomalousz music records”, samt ett eget Pr
och bokningsbolag, och detta resulterade i att man gav ut förut
nämnda cd:s själva. Efter utgivningen började bandet än mer att
få ett gott rykte om sig, för sin gränsöverskridande musik, men
tyvärr slutade det hela med att originalgitarristen Scott Ware
hoppade av bandet i januari 2008. Detta avskräckte dock inte de
övriga tre, utan man fortsatte oförtrutet arbetet med första
fullängdsalbumet, och efter ytterligare ett år av hårt arbete är
nu plattan ”Evolution: Creatio Ex Nihilio” äntligen klar.
Plattan
fick jag för recension för ganska så länge sedan, och jag har
hunnit lyssna på den rejält många gånger då utgivningsdatumet
låg långt fram i tiden. Mina första reaktioner över hur plattan
lät var dock inte odelat positiva i början, men den har
allteftersom tiden/lyssningar har gått bara ökat i intresse och
gillande. Detta kan jag efter ett större antal genomlyssningar,
säga handlar om att Enochian Theorys musik är mycket
svårdefinierbar och mångfacetterad.
De
musikaliska influenserna lyser igenom ganska så tydligt många
gånger, men aldrig så mycket så att det blir jobbigt, utan mer
som ett igenkännande. I låten ”Tedium” är det ena stunden
lugnt och stillsamt, och lite sökande och då låter det lite som
Pure Reason Revolution eller varför inte Riverside, men så
blixtrar det till och låten ” The dimensionless monolouge ”
tilltar i styrka och komplexitet och helt plötsligt möts man av
Devin Townsend-lika ljudmattor. Grymt läckert!!
Nästa
stund kommer intrikata svårspelade progressiva passager, och i
låten ”A great odds with”, är Opeth-vibbarna ganska
tydliga. Följande spår ”Apathia” är genomgående betydligt
tyngre och brutalare än föregående spår, med gigantiskt tunga
partier med brutal growlsång, och här känns släktskapet till
Micke Åkerfeldt och grabbarna ännu tydligare. Samtidigt kan
vissa spår som till exempel ”Triumvirate” vara mycket
experimentella i sin karaktär, och ibland knappt uppfattas som
”riktiga” låtar, utan mer som rena improvisationer eller
musikaliska experiment.
På det
hela taget är det dock tyngd och komplexitet som främst gäller
för Enochian Theory, men där ändå de lugnare och stillsammare
partierna balanserar upp på ett snyggt och subtilt sätt. De mer
experimentella avsnitten fungerar lite som en mental
andhämtningspaus inför nästa musikaliska urladdning.
Låter det
intressant?? Visst fasen är det intressant!! Ett band som kan
skapa en musik med influenser från så många olika band, men ändå
låta hyffsat unika, är verkligen ett band att kolla upp. Räkna
dock med att det tar ganska så många lyssningar innan ni får
grepp om plattan, men det är den väl värd att vänta på.
www.enochiantheory.co.uk
www.myspace.com/enochiantheoryband
7 / 10
Staffan
Vässmar
|
