Så kom då solodebuten för
Porcupine-geniet. Visserligen har han ju gjort egna plattor
under namnet Bass Communion men jag tror att det här är första
gången som skivan rätt o slätt är signerad Steven Wilson.
Konvolutet är fullkomligt
urläckert; en fet digi-pack med häfte och bonus-dvd. Dvd:n
innehåller olika dokumentärsnuttar om plattan och om Steven i
allmänhet. I flera sekvenser stampar han sönder mp3-spelare.
Antar att symboliken handlar om hans inställning till mediet. (
När jag snackade med honom under en intervju för några år sen så
berättade han om sin passion för ”riktiga” skivor.) Hela dvd:n,
omslag och platta genomsyras av en herre med stark konstnärlig
ådra. Wilson vet exakt viken touche han vill ha i varje detalj.
En klar linje som genomsyrat hela hans karriär.
Det var mycket tjôt om
annat. Ska vi kanske gå över till själva musiken då. Ja, totalt
sett så är ”Insurgentes” ett ganska lågmält verk. Och ni som kan
er Porcupine Tree och Blackfield känner tydligt igen
ljudlandskapet. ”Harmony Corine” är en bra förstalåt.
”Salvaging” låter som gamla ”Sever”, blytungt och lunkande. Både
”Veneno Para Las Hadas” och ”Significant Other” låter som
brottssycken från ”The Sky Moves Sideways”, det vill säga
Floydianskt och stämningsfullt. Den låt som tydligast sticker ut
från resten är utan tvivel ”No Twilight Within The Courts Of The
Sun”. Vet inte hur man ska beskriva den egentligen. Kanske som
en jazzig och experimentell King Crimsonlåt.
Tyvärr dör skivan av lite
mot slutet. Nu tillhör undertecknad inte de som absolut måste ha
en massa tunga gitarrer och dubbeltramp i alla lägen men tre
låtar på raken med nästan bara pianoklink blir lite för soft.
Läser man runt på nätet
om ”Insurgentes” så får den bra betyg och alla hävdar att man
får lite av varje på plattan. Javisst, men jag tycker ändå att
det inte sticker ut tillräckligt. Så även om nivån är helt OK
hade jag nog högre förhoppningar trots allt. Den här mannen kan
bättre.
www.myspace.com/therealstevenwilson
http://www.swhq.co.uk
Betyg: 6,5/10
Dennis Jacobsson
|