|
Winger har
tagit sitt namn efter sångaren och bassisten Kip Winger. Han
blev bekant för hårdrocksdiggarna i mitten av 80-talet då han
fick jobb i Alice Coopers band. 1988 kom första plattan med
Winger och producerades av ingen mindre än Beau Hill. Deras
vägar hade korsats tidigare då Kip hjälpt till med lite bas och
låtskriveri på RATTs debutalbum. Beau producerade även Alice
Coopers ”Constrictor” och var den som då hjälpte in Kip i
bandet.
Första
plattan var väldigt tidstypisk med det klassiska Beau
Hill-soundet, bra gitarrljud och snärtiga trummor, och består av
melodiös hårdrock av hög klass. Den sålde mycket riktigt också
platina i U.S.A. Nästa platta kom 1990 och var även den
tidstypisk med storhiten ”Miles away”. Under tiden hade
hairmetalband som Poison, Skid Row och även sleazebandet Guns n
Roses slagit igenom. Men tuffare tider väntade. Winger dog 1993
då tredje plattan kom, som för så många andra liknande band. Nu
var det grunge som gällde. Bandet splittrades kort därefter och
skulle inte komma att släppa ny skiva förrän 2006. Den lät
ungefär som en blandning av andra och tredje plattan. Nu kommer
uppföljaren och femte alstret ”Karma”!
Winger av
idag är melodisk hårdrock med inslag av sleaze och hairmetal
uppdaterat till 2009. Plattan öppnar starkt med ett
RATT-liknande gitarriff och resten av låten ”Deal with the devil”
är stöpt i bästa hairmetal-stil med en rejäl hälsning till Kid
Rocks ”Rock n roll Jesus”. Sen fortsätter de raskt med en låt
som Gene Simmons kunde ha gjort med KISS på 80- eller 90-talet.
Kip till och med låter lite som Gene när han sjunger! Coolt!
Sedan
sänks tempot en aning med ”Big world away”. Kip pratsjunger
ganska aggressivt i verserna men refrängen är melodisk och fin.
Sedan följer en Gene Simmons-liknande låt till.
Jag börjar
slipa på ett högt betyg då plattan öppnat med fyra starka låtar
och med femte låten ”Pull me under” knockar de mig helt. Shit,
vilken låt! Den öppnar med ett starkt metalriff a la Accept
eller Judas Priest och både vers och refräng samt brygga är
oerhört starka och melodiösa med en dramatisk knorr. Riktigt,
riktigt bra!!
Powerballaden ”Always within me” gör också sitt jobb. Men visst
finns det, tyvärr, kvicksand på skivan också, sjätte låten och
de tre sista låtarna känns antingen onödiga eller malplacerade.
Men jag antar att man som band måste kompromissa lite. Synd,
kunde ha blivit en riktig höjdarskiva, men den är klart bättre
än föregångaren! Jag vill ändå ge ett högt betyg för att de
lyckas snickra ihop sex bra låtar av tio samt för att dessa
binder samman dåtid och nutid på ett så snyggt sätt!
www.myspace.com/wingertheband
http://wingertheband.com
7,5 / 10
Peter
Dahlberg
|
