E-Mail

info@artrock.se

 

Recensioner

Gästbok

ArtRock MySpace

 
 

 

 

RPWL – The RPWL experience – LIVE "DVD" (Metal Mind Productions)

 

Setlist:
1. Hole in the sky (God has failed, 2000)
2. Breathe in, Breathe out (The RPWL experience, 2008)
3. 3 lights (World through my eyes, 2005)
4. Start the fire (World through my eyes, 2005)
5. Silenced (The RPWL experience, 2008)
6. This is not a prog song (The RPWL experience, 2008)
7. Sleep (World through my eyes, 2005)
8. Opel (Stock, 2003)
9. Waiting for a smile (Trying to kiss the sun, 2002)
10.Trying to kiss the sun (Trying to kiss the sun, 2002)
11.Wasted land (World through my eyes, 2005)
12.Roses (World through my eyes, 2005)


Extras:
1. Biding my time (Unreleased)
2. I don’t know (Trying to kiss the sun, 2002)

 

Så kom den då, den första DVDn för RPWL efter nära 10 år på rockscenen och en ganska imponerande serie av studio- och live-skivor. Konserten är inspelad i Polen på Teatr Sląski im. Stanislawa Wyspiánski, Katowice 17 februari 2009 – en arena som uppenbarligen ofta används av Metal Mind Productions för deras DVD-produktioner.

Sångaren Yogi Lang berättar i intervjun i extramaterialet att det kändes väldigt inspirerande att göra den här konserten. De ville inte göra den som en typisk turnékonsert där materialet i huvudsak brukar hämtas från den senaste CDn (ofta samtliga låtar från denna) utan här ville man istället plocka ut godbitarna från hela karriären, d v s de som kändes bäst att framföra live. Ser man på setlistan så ser vi också att det är en bra blandning av gammalt och nytt. Möjligen kunde jag gärna ha sett någon mer låt från den allra första genombrottsskivan ”God has failed”. Jag saknar kanske också en av mina stora favoriter; låten ”Home again” från ”Trying to kiss the sun” som faktiskt finns med i en live-version på plattan ”9” från 2007 (den släpptes dock i endast 1000 exemplar varav jag är en av de lyckligt utvalda). Men det känns ändå som en bagatell i sammanhanget. Yogi berättar att det verkligen inte var så lätt att välja ut materialet med tanke på den rätt stora produktionen av låtar och jag förstår verkligen det.

I vilket fall så känner jag att man verkligen har plockat ut de flesta godbitarna och att den här DVDn verkligen bör kunna tjäna som en bra introduktion för den som lyssnar till RPWL för första gången. Jag noterar också att vi som såg RPWL på årets Slottsskogsfestival faktiskt hedrades med att gratis få höra exakt samma gig (d v s RPWL Greatest Hits) som på DVDn. Därmed är det oundvikligt att jag då och då i denna recension gör en del jämförelser med konserten på Slottskogsfestivalen.

Det känns rätt naturligt att RPWL började konserten med den absolut första låten på genombrotts-CDn ”God has failed” – låten ”Hole in the sky”. Den beskriver också väl den stora inspirationsskällan – Pink Floyd – för gruppens musik. Här finns samma rymd och känsla som i de stora och mest kända skivorna från Pink Floyd. Den släpande gitarrsekvensen är ruggigt likt det som brukade serveras av David Gilmour. Jag är väldigt imponerad av Kalle Wallners gitarrsound och hans tonsäkerhet. Det är i stort sett bara David Gilmour och Steve Hackett som spelar i samma division vad gäller den här typen av gitarrspel och det vill inte säga lite! Vad som är väldigt intressant är också att höra i den medföljande intervjun att låten i stort sett spelades in live i deras allra första replokal – ett ombyggt garage! Därefter byggde de (vad jag förstår under ledning av Yogi Lang och gitarristen Kalle Wallner) deras Farmlands Studio där alla efterföljande plattor är producerade. Denna låt börjar med någon sorts sekvens från en krigsfilm där en stormning verkar förberedas (min tolkning). Med andra ord, en väldigt laddad känsla byggs upp redan från början och låten är så nervig att man nästan tycker att det här är bättre än Pink Floyd (tro’t eller ej!). Men är det inte så man skall utnyttja tidigare musikhjältar – d v s inspireras och göra ännu bättre! Jag förstår att Kalle Wallner har övat och övat och övat för att nå den här nivån på sitt spel för jag kan inte tro att man har sån talang att man så naturligt behärskar detta spel. Det krävs både talang och en massa övning.

På tal om Pink Floyd så är en av de spelade låtarna (”Opel”) en tidigare ej utgiven Pink Floyd-låt skriven av Syd Barret som RPWL fick nys på och gjorde en egen version av. Visst hörs det att det finns mycket Floyd-känsla över denna låt. Det här är en av låtarna som bandet alltid brukar spela live och den finns med på  dubbel-CDn ”Stock” från 2003 där man samlat ihop en massa material som inte platsat på studio-skivorna.

Jag tror att jag redan här får ta beslutet att inte gå igenom låt för låt på denna DVD för då riskerar jag dels att tråka ut er läsare och dels att aldrig bli färdig med denna recension! Därför får det bli att faktiskt enbart plocka ut godbitarna och sen avsluta med några allmänna bedömningar om bandet och spelningen.

Det absoluta toppnumret på spelningen enligt mig är något oväntat spåret ”Wasted land” från ”World through your eyes” CDn. En låt som inte på något sätt stack ut på CDn men som i live-versionen får bandet att bli väldigt inspirerat och engagerat. Låten har en rätt så politisk text vilket också är något jag gillar med RPWL. De vågar ta upp känsliga frågor i sina texter där andra band presterar mycket mera intetsägande saker. Låten är väldigt kritisk till dagens situation där vi i västerlandet hänsynslöst utnyttjar mindre utvecklade länder. Frånsett det politiska budskapet så är låten en alldeles exceptionellt bra rocklåt. Jag tycker det svänger något alldeles oerhört och man får en sorts känsla av en sorts förbrödrande fusion av den klassiska progrocken och punkrock! En ganska häftig låt med andra ord. Sen är det också så att just på denna låt har producenten lagt sig vinn om att mixa lite extra med klipp från bakgrundsbilder och närbilder på musikerna. Det ger också extra liv till låten. På slutet får vi också höra ett alldeles magnifikt moog-solo från Markus Zehle.

Direkt efter denna låt följer sedan den låt som jag tror är RPWLs mest kända låt överhuvudtaget – ”Roses”. Jag gillar också den väldigt skarpt och tycker kanske att den är det närmaste man kan komma en riktig proghit (med viss konkurrens från Marillions ”You’re gone” från ”Marbles”-plattan). Därför blev det också närmast allsång med publiken tidvis. Kombinationen av en riktigt bra melodi och refräng med det magnifika Pink Floyd-inspirerade gitarrspelet från Kalle Wallner gör den här låten väldigt speciellt. Intressant från intervjuerna är här att höra att man rätt tidigt insåg att låten var väldigt speciell och att den skulle kunna lyfta rejält om man fick en riktigt bra sångare att framföra den. Ingen skugga över Yogi Lang som sjunger väldigt bra men man förstod att det kunde bli ännu bättre med en annan typ av röst för denna låt. Den man tänkte på nästan direkt var Ray Wilson, sångare i gruppen Stiltskin och senare även på en platta (den sista?) med Genesis. Efter en första kontakt var svaret blankt ”Nej!” men man lyckades i alla fall lämna över en demoversion av låten till honom. Efter ett tag hörde Ray av sig igen och sa att han väldigt gärna ville sjunga låten som han nu insett var väldigt bra. Vilken tur att det gick så! På DVDn är det dock Yogi Lang som sjunger och det funkar helt OK faktiskt. Och som sagt, allsång med publiken. Precis som i Göteborg. Nog sjöng ni som var där med? Jag skrålade för full hals! Härligt!

En mycket lugnare låt men med en otrolig känsla är låten ”Waiting for a smile” – en av mina favoriter från plattan ”Trying to kiss the sun”. När jag hörde den första gången höll jag på att smälla av. Vilken otrolig känsla! En sorts makalös blandning av Pink Floyd och Genesis. Och med en text som är mycket privat och som handlar om hur svårt det är med relationen man-kvinna. Klart att man blir väldigt berörd. Tyvärr har låten en rätt mediokert instrumentalt mittenparti som drar ned betyget lite men som tur är kommer den fina melodin tillbaka på slutet. En av de RPWL-låtar som verkligen ger en gåshud. Faktum är att jag tyckte versionen i Göteborg var ännu bättre än i Katowice!

Till sist bland favoriterna måste man också nämna avslutningslåten ”I don’t know” som också är en höjdare och ett mycket bra sista extranummer. Titeln är rätt kul. Egentligen lyder den ”I don’t know what it’s like” vilket är en tydlig travesti på Genesis-låten ”I know what I like”. Roar en gammal Genesis-fan som jag.

Jag kanske bör säga att vad vi inte fick se på Slottskogsfestivalen var den mycket läckra ljusshoven som bandet kryddade konserten med i Katowice och som gör DVDn väldigt njutbar. Det finns också ett bildspel som surrar på i bakgrunden men här är jag lite mera tveksam till om detta alltid är så värst lyckat. Det drar ibland uppmärksamheten från musiken på ett negativt sätt. Ett undantag är dock låtarna ”Wasted land” och ”I don’t know” där bildspelet verkligen höjer upplevelsen.

Responsen från publiken i Katowice är förvånansvärt sval i början av konserten men det tar sig på slutet. Men jag måste nog säga att stämningen faktiskt var ännu bättre i Göteborg trots en förmodligen betydligt mindre publik. Fast jag kanske är lite biased med tanke på att jag stod väldigt nära scenen. Men jag får ändå känslan av att RPWL gjorde en väldigt inspirerad och bra konsert i Göteborg. Jag tycker mig märka att bandet var tämligen nervösa i början av konserten i Katowice. Exempelvis verkar Yogi Lang tidvis väldigt obekväm framför micken i början av konserten och det verkar lite grand som de är alltför tyngda av stundens allvar med kamerorna surrande. Men det ordnade sig rätt bra i andra halvan av konserten. Yogi sjöng dock överhuvudtaget väldigt bra under större delen av konserten i Katowice. I Göteborg körde bandet avspänt och inspirerat under hela konserten. Nackdelen här var att ljudet inte var lika bra. Exempelvis försvann Yogi Langs sång en del och det var tidvis lite svajigt med helhetsljudet från bandet. Å andra sidan var gitarrljudet från Kalle Wallner gnistrande klart, precis som i Katowice och det var ju tur det. Han är en alldeles fenomenal gitarrist, inte bara tekniskt men även för den ljudbild han lyckas få ur sina gitarrer.

Kul både i Katowice och i Göteborg var extranumret ”Biding my time” som mig veterligen inte finns på någon skiva. Det var mer eller mindre en regelrätt blues och den skiljde sig avsevärt från övrig repertoar. Men det visar bara hur otroligt breda bandet är i sin spelkapacitet. Det visades också i parodilåten ”This is not a prog song” där man avslutade med ett härligt rock-gung till gamla klassiker som man förvandlade till prog-klassiker. Vad sägs om ”Progging all over the world” (John Fogerty), “Keep on progging me, baby” (Steve Miller Band) med mera. I Göteborg lade man även till (om jag inte missminner mig) “We will, we will progg you” (Queen) och bandet verkade ha verkligt kul i jammandet tillsammans. Yogi och Kalle nämner i intervjun att de inte alls hade en tanke på att de spelade så kallad progrock förrän en av de stora rockmusiktidningarna satte dem på sin löpsedel som ”De nya progrock-kungarna”. De verkade närmast obekväma med denna infållning och det var bland annat därför som de skrev denna låt. Dessutom är den en sarkastisk drift med alla professionella musiktyckare som genom åren har kritiserat bandet. Bland annat berättas om ett tillfälle där skribenten kritiserat dem för att de sjunger dålig engelska (d v s med tysk brytning) och som exempel angavs låten ”Roses” (där engelsmannen Ray Wilson sjunger!). Det visar att en del kritiker har så förutfattade meningar att de inte ens lyssnar på de verk de recenserar. Helt otroligt!

Som avslutning så får jag säga att DVDn är en mycket bra introduktion till bandet och att den varmt kan rekommenderas till både nya och gamla mer vana RPWL-fans. Jag hoppas på mycket mer från detta fantastiska band som är ett lysande exempel på vilken magi som kan skapas i ett band där flera mycket kompetenta och målmedvetna musiker verkligen samarbetar intensivt och skapar något unikt tillsammans. Efter konserten i Göteborg fick jag några ord med Yogi Lang och han bekräftade att bandet nu i höst (efter ett antal solo-projekt) börjar spela in en ny studio-CD som skall släppas någon gång i vår. Det blir som vanligt något alldeles speciellt att se fram emot.

www.myspace.com/rpwl

www.rpwl.net

 

Betyg: 8 av 10

 

Karl-Göran Karlsson

 

 
 

 

 

  

  

 
  

10. En blivande klassiker
9. Topp ”inom genren”
8. En av de bättre ”inom genren”
7. Genomgående bra med några toppar
6. Klart godkänd
5. Okej för slölyssnande
4. Vissa delar går an
3. Behöver en hel del uppryckning
2. Inte mycket som klarar sig här
1. Vi glömmer denna