|
Roten till
allt det onda, ja så har jag ofta känt mig då jag mer än en gång
proklamerat att vokalissan Angel Gossow inte är så överdrivet
bra på att growla som alla tror. Visst är det fantastiskt att
en så spröd kvinnokropp kan lyckas med att spy fram så gutturala
ljud som hon gör men att ersätta tidigare sångaren Johan Liiva
har hon aldrig lyckats med i mina öron. Efter tre studioalster
bytte alltså Arch Enemy mikrofonhanterare och det är låtar från
dessa tre alster som nu förärats med nyinspelningar. För mig är
detta ett smärre helgerån då jag anser att Liiva är en av de
bättre gastarna vi har i vårat avlånga land plus att musiken dom
skapade på de tre inledande album är flera mil mer underhållande
att lyssna på än dagens Arch Enemy. På så sätt är detta den
klart bästa skivan jag hört med bandet sedan fröken Gossows
inträde men så har dom aldrig lyckats toppa låtar som ”Dead
Inside”, ”The Immortal”, ”Divina Satanica” och ”Demonic Science”
heller. Men att samla spår från tre album så här gör även att
intrycket blir lite väl splittrat musikaliskt och hur jag än
vänder och vrider på det så kan jag inte låta bli att tycka att
originalen är bättre. Visst har Andy Sneap gett musiken ett
fetare och modernare sound och i mångt är det är mer välspelat
idag än när det begav sig men mycket av charmen har tack vare
detta gått förlorad.
Men trots att jag i mångt framstår som en nostalgiker i detta
fall så är detta en helt okay platta för vråla kan hon även om
inte det är i Liivas klass. Jag har även svårt att värja mig för
bandets melodiösa death metal som i sin linda både var
banbrytande och oerhört medryckande. Detta blir dock inte mer än
en kul lyssning för stunden och en anledning till att damma av
sina gamla Arch Enemy-plattor som fortfarande framstår som de
bästa i bandets diskografi.
www.myspace.com/archenemy
www.archenemy.net
5/10
Ulf
Classon
|
