E-Mail

info@artrock.se

 

Recensioner

Gästbok

ArtRock MySpace

 
 

 

 

BLANC FACES – Falling from the moon (Frontiers Records)

 

1. I Come Alive
2. Falling From The Moon
3. I Swear To You
4. Everything
5. It's All About the Love
6. Goodbye Summer Goodbye
7. Deep In The Heart
8. Don't Take It Away
9. Like A Believer
10. Light Of The World
11. I Will
12. Fly

 

Blanc Faces lever en ganska anonym tillvaro på webben för när jag googlade namnet fick jag fram väldigt lite information. Det visar sig i alla fall att bandet består av fyra individer varav två är bröder och bär efternamnet La Blanc och härstammar från USA. De sjunger båda två och spelar bas respektive gitarr. De fyller ut sitt sound med två killar till som spelar trummor och keyboards. De släppte sitt första alster 2005 och nu kommer skiva nummer två.

Musikstilen är lite vuxnare AOR och påminner om artister som Survivor, Night Ranger, Final Frontier och Brett Walker. Här är låtarna i fokus vilka är välskrivna och framfört på ett proffsigt men något oengagerat sätt. Bröderna har kraftiga sångröster som är bra men inte så personliga om ni förstår vad jag menar. De smälter in mer än sticker ut vilket i och för sig inte behöver vara av ondo. I detta fall får man högklassiga melodiska låtar med mjuk och behaglig produktion som inte gör en fluga förnär. Det är väl det som stör mig mest antar jag, de skulle behöva lite mer oomph och engagemang. Ibland glimmar det till lite, som i “Like a believer”. Övriga lyssningsvärda låtar är ”It´s all about the love”, ”Goodbye summer” och ”I come alive”.

Kontentan blir att Blanc Faces är duktiga men lite väl tillrättalagda. De verkar nöja sig med att likna sina förebilder utan att tillföra genren något eget. Tyvärr tror jag att Blanc Faces får finna sig i en fortsatt relativt anonym tillvaro.

 

5,5 / 10

Peter Dahlberg

I tider som dessa då i princip all musik redan är uppfunnen så gäller det att antigen hitta sin egen prägel, bli så extrem som möjligt eller försöka förädla det som redan finns för att sticka ut ur mängden. Bröderna Robbie och Brian La Blanc tillhör den senare kategorin och tar sin älskade AOR ytterligare ett varv här på sin andra platta under det gemensamma namnet ”Blanc Faces”. Men att dom skulle sticka ut eller förädla musiken skulle jag inte vilja påstå. Dom gör ett gott försök med att bygga upp både de stora refrängerna och melodiorgierna som krävs för att AOR skall vara just AOR men i mitt tycke så missar dom målet med ett par meter. Småtrevliga refränger trängs med återanvända melodier och skönsjungande Robbie är så där äckligt smörig medan Dennis Wards (Pink Cream 69) produktion är så slickad och polerad att man får diabetes bara man tar i skivomslaget. Bandet skall dock ha beröm för utnyttjandet av Jeff Batters keyboardsspel som bygger upp stora harmonier och för ens tankar tillbaka till slutet av åttiotalet.

Att AOR-fans skulle gilla detta tvivlar jag inte en sekund på för Blanc Faces rör sig i samma område som Journey, Foreigner och Survivor men lirar dock i ligan strax under dessa storheter.
Kort och gott är detta ett välspelat stycke melodisk rock för dig som gillar din musik odramatisk och mjuk och överlag är detta godkänt tycker jag men personligen hade jag velat ha lite mer bett i gitarrerna och en lite rivigare sångare för att högre poäng skulle kunna ha delats ut.

 

5/10

Ulf Classon

 

 

 

 

 

  

  

 
  

10. En blivande klassiker
9. Topp ”inom genren”
8. En av de bättre ”inom genren”
7. Genomgående bra med några toppar
6. Klart godkänd
5. Okej för slölyssnande
4. Vissa delar går an
3. Behöver en hel del uppryckning
2. Inte mycket som klarar sig här
1. Vi glömmer denna