|
|
Svensk sleaze och glam har ju varit på stark frammarsch den
sista tiden även om den kan tyckas ha tunnats av en del det
sista. Ändring på den trenden kan kanske ett gäng västsvenskar
med ett bandnamn som förpliktigar råda bot på? Egentligen är det
lite synd att bunta ihop Mama Kin med den övriga svenska
glamscenen för de vill vara mer rock’n’roll än gemene glamband
men faller då och då in i Pioson och Mötley Crüe-fåran vilket
gör att de får finna sig i min genreindelning. Jag kan ju i och
för sig bara gissa att de hellre vill vara ett rockband men helt
säker kan jag ju inte vara såklart. Men man kan höra på de Kiss
och Thin Lizzy-partier som far förbi att det finns hopp även för
de här grabbarna och när dom dessutom emellanåt klär sina
kreationer i en actionrock signerad sentida The Hellacopters så
blir det än mer njutbart. Men det som tilltalar mig allra mest
är de tillfällena Def Leppards åttiotalsmaterial får stå som
ljudförebild.
Totalt sett pratar vi alltså om en riffig åttiotalshårdrock med
en polerad produktion på bandets debut ”In the City”. Attityden
drar mer åt Sunset Strip än någon engelsk industristad men
soundmässigt pendlar det där emellan. Men tyvärr är det ju så,
och det är inte bandets fel egentligen, att allting känns
väldigt klichéfyllt. Alla textrader med anspelningar på sex, den
kaxiga attityden, de enkla men effektiva riffen, ja allt har ju
redan gjorts flera gånger tidigare och då bättre. Första singeln
gick dock tydligen direkt upp på tjugosjätte plats på svenska
singellistan så något rätt måste nog grabbarna ha gjort och
kommer inte radiokanaler som Rockklassiker och Bandit att plocka
upp denna platta så skulle jag bli rejält förvånad. Personligen
har jag lite svårt för denna genre men kan finna njutning i det
sväng bandet får till men även känna avsky inför den
förpackningen musiken kommer i.
www.myspace.com/mamakin
www.mamakin.se
Betyg: 5/10
Ulf Classon
|
|
