|
Jag har aldrig varit något stort Marillion-fan. Visst har jag
gett dom mer än en chans och flera album tycker jag är helt okay
men den berömda polletten har inte trillat ner hos mig. Det är
lite därför jag var nyfiken på bandets nya giv, ”Less is More”,
för här har bandets medlemmar själva valt ut sina favoriter och
arrangerat om dem till mer avskalade akustiska skapelser. Jag är
nämligen svag för det akustiska formatet och tänkte en stilla
tanke att detta kan ju passa både mig och Marillion. Tyvärr är
det inte så och tyvärr är det inte så att mindre är mer. Inte i
detta fall i alla fall. Bandet har klätt av sina skapelser till
i många fall oigenkännlighet och allt har fått en väldigt
minimalistisk och intim infallsvinkel. Det är lågmält och
finstämt men jag hittar varken nerv eller något som kan gripa
tag i mig. De välfärgade ljudlandskap bandet kan måla upp i
vanliga fall framstår nu mer som ett välansat kalhygge där
endast de viktigaste beståndsdelarna för att landskapet skall
kunna återhämta sig låts finnas kvar. Detta gör att lyssningen
blir väldigt sövande och i mångt rent ut sagt tråkig. Jag kan
dock förstå om ett inbitet Marillion-fan kan hitta njutning i
detta för bandet är på tårna och spelar ruggigt bra och dom har
verkligen lyckats att omarbeta sina låtar till det enklare
formatet. Problemet som jag ser det är att mycket av det som
gjorde att jag uppskattade en del av låtarna innan är nu borta
och kvar finns bara de mest bärande bitarna.
Detta är nog mer en skiva för de mest inbitna fansen som sagt
för någon bra inkörningsport till bandets musik var det inte
tyvärr. Synd för initiativet är klart intressant.
www.myspace.com/marillion
www.marillion.com
Betyg: 5/10
Ulf Classon
|
