|
Här har vi en kvintett från Italien som vill ha lite av er
uppmärksamhet. De har spelat ihop tidigare men detta ska ses som
deras första alster då de inte spelat så hårt tidigare. Eller
hårt och hårt, så hårt låter det inte. Det är väldigt amerikansk
hårdrock som det lät i början av 80-talet. Här finns dock inga
keyboards att prata om. Jag hör ekon av grupper som Riot, Wrabit,
Icon, Dokken och liknande.
När jag hörde denna skiva första gången dissade jag den ganska
hårt. Jag gillade inte produktionen och tyckte låtarna var
reproduktioner på sånt man hört förut. Men efter några
lyssningar började jag gilla det här. Sångaren har en ganska
ljus röst men sjunger på ett så engagerat och inlevelsefullt
sätt att man kapitulerar. Han låter faktiskt lite som Riots
förste sångare Guy Esperanza men inte riktigt lika bra, bara
nästan. Låtarna växer också vart eftersom. Det är roliga små
breaks i låtarna vilket gör att de inte känns så
standardmässiga. Det går heller inte att missa spelglädjen i
låtarna. De vinner stort på det.
Det är svårt att lyfta fram någon favoritlåt då man gärna
lyssnar igenom hela skivan utan problem. Jag är glad att jag
gjorde deras bekantskap och hoppas på en ännu starkare
fortsättning!
www.myspace.com/markonee
www.markonee.com
8 / 10
Peter Dahlberg
|
