|
|
Jag har sagt det förut och jag säger det igen; jag förstår inte
poängen med halvhjärtade liveskivor som dessa när visuell media
som DVD och Blue-Ray finns. En välproducerad DVD är att föredra
i tio fall av tio om kvalitén är bra enligt mig. Men alla har
inte råd med en dyr DVD-produktion helt klart men att som
Cinderella ge ut en fyra år gammal spelning med taskig
produktion har jag ingen som helst förståelse för. Anledningen
är tydligen att få upp intresset hos den europeiska publiken
inför bandets återkomst men det luktar ändå enkla och snabba
pengar om ni frågar mig.
Konserten spelades in i Connecticut 2005 då bandet var på turné
med genrekollegorna Ratt, Quiet Riot och Firehouse och visar upp
Cinderella i originalsättningen. Bandet kör här på säkra kort
som "Shake Me", " Heartbreak Station" samt ”Gypsy Road” och dom
känns bekväma på scenen där dom verkar ge allt. Enda minuset så
långt är väl Tom Keifers röst som inledningsvis inte verkar ha
repat sig efter den operation han genomgick på sitt ena
stämband. Men allt eftersom konserten framskrider så tycks han
värma upp och blir hela tiden bättre. Att bandets musik svänger
finfint emellanåt behöver jag nog inte påpeka två gånger. Bandet
må ha placerats i den för mig småhatiska genren glam rock/metal
men Cinderella har alltid varit mer AC/DC än Mötley Crüe i mina
öron så jag låter mig mer än gärna dras med i deras sväng.
Det stora minuset, och anledningen till att skivan känns som en
snabb kassako, är produktionen. Nog för att en levande och
publiknära ljudbild är att föredra framför en söndermixad och
studioförbättrad slutprodukt men i detta fall känns det mer som
en lyckad bootleg än en professionell ljudupptagning. Om titeln
”Official Bootleg” hade tagits för utgåvan så hade jag haft mer
förståelse för slutresultatet. Hade dom bara lagt ner lite mer
tid på ljudet, pillat med lite fler udda låtar och förpackat det
snyggt så hade dom förmodligen kunnat locka fler nyfikna rockers.
Nu blir denna skiva mer en angelägenhet för de mest inbitna
fansen skulle jag tro.
Betyg: 5/10
Ulf Classon
|
|
