|
Jag har hört flera skivor med amerikanerna i den progressiva
akten Three (eller 3 för den som vill det) men jag kan i
ärlighetens namn inte komma ihåg hur dom låter. Är dom verkligen
så ointressanta att jag inte lagt märke till deras musik? Jag
får i alla fall inte mer svar av att lyssna på ”nya” skivan
”Revisions” för jag berörs inte för fem öre av deras musik.
Egentligen borde jag göra det för dom tillhör den gren av det
progressiva trädet som jag uppskattar mest för på samma gren
finner vi starka akter som Rush och Coheed and Cambria och i
mångt är det med dessa två som Three skall jämföras. Three
skiljer sig i och för sig från sina grenkamrater genom att ofta
ta en poppigare och enklare resa för att komma till målet i
slutet på låten men samtidigt är dom tillräckligt avancerade i
instrumenthanteringen för att det inte skall kännas enkelt eller
tillrättalagt. På ”Revisions” har bandet valt att på nytt spela
in låtar som antingen bara givits ut på demo eller finns med på
svåråtkomliga bootlegs. Låtar som fansen uppskattar och skriker
efter live men som dom inte kan lyssna på hemma i stereon. Därav
anser jag inte att detta är någon ny skiva men att skivan fyller
sin plats i bandets backkatalog betvivlar jag inte det minsta.
Det är först när jag börjar lyssna på ”Revisions” som det går
upp för mig hur dom låter och jag kan inte påstå att jag blir
speciellt överväldigad av det jag hör. Under de elva låtarna som
utgör skivans längd så får vi serverat oss smart progressiv rock
med en nervig och modern popådra och utan att för den delen
anspela på religion av något slag så byggs ett smått spirituellt
ljudlandskap upp. Jag kan tycka att detta material har en
enklare och mer singer/songwriter-aktig anfallsvinkel än det som
jag lyssnat på tidigare med bandet för det känns enklare och
mindre proggigt på något sätt även om det som sagt inte är
speciellt enkel musik att framföra. Jag kan förstå om fansen
gillar flera av dessa låtar live för det är effektiva och
allsångsvänliga refränger till inte allt för avancerade
låtstrukturer som radas upp vilket förmodligen gör deras
livespelningar en aningen lättare att ta sig igenom.
Att likställa Three med ett lite poppigare Coheed and Cambria
känns inte allt för avlägset vilket förmodligen beror en hel del
på Joey Eppards (vars bror Josh ingått i Cohhed and Cambria)
röst som påminner en hel del om Claudio Sanchez i just nämnda
band. Dock skiljer sig Three en hel del från sina amerikanska
kollegor rent soundmässigt så att endast stanna vid den
liknelsen vore fel.
Som inkörsport är nog inte ”Revisions” helt rätt val men å andra
sidan har jag som sagt lyssnat på flera skivor med bandet utan
att fastna så lättast är nog att bara kasta sig ner i deras
skivback och hänge sig tills man fattar poängen musiken.
”Revisions” är hursomhelst ett småtrevligt progressivt popalbum
med lite hårdare tendenser som absolut inte skäms för sig men
tyvärr har jag fortfarande svårt att förstå grejen med Three och
deras musik.
www.myspace.com/officialbandthree
www.theband3.com
Betyg: 6/10
Ulf Classon
|
