|
Vissa recensioner är svårare än andra. Som denna tillexempel.
Jag vet vad jag tycker om det jag hör men hur fasen skall jag
kunna beskriva musiken för den oinvigde? För Växjös egna
Wastescape är förmodligen det den bästa recensionen de kan få
och ett bevis på att de skapat något eget men jag får nog ändå
försöka ge mig i kast med en beskrivning trots allt. Det de
serverar oss på denna fem låtar långa EP drar åt det smågotiska
hållet med både skrämmande och romantiska tongångar som
färgpaljett till ljudlandskapet. De hittar oftast ett riff och
en melodi som sen får dominera låten och få utsvävningar får
plats. Hade produktionen skruvats till lite så gitarrerna fått
ett fetare och tyngre sound så hade jag utan tvekan även tagit
med doom i min beskrivning men ljudet känns för tunt för min del
för att kunna göra det fullt ut.
Jag hade dock velat ha lite mer variation då det går lite i
samma tempo hela tiden förutom med undantag av det långa,
släpiga, och faktiskt doomiga, spåret ”Mannequin”. På
minuskontot finner vi också det faktum att trots att detta känns
smått unikt så känns det inte speciellt spännande. Var är de
gripande melodierna och de blytunga riffen? Den biten behöver
jobbas på och sen hade det inte skadat om sångare Christoffer
Karl försökt sig på att leverera sin sång (det drar emellanåt
lite åt pratsång faktiskt) med lite med rossel i halsen för det
känns lite tamt emellanåt. Hans röst passar in i musiken men jag
eftersöker lite mer elakhet från sångarens sida till nästa gång.
Mitt första möte med Wastescape är klart eggande men inte
övertygande. Jag hör ett band som trots flera tidigare utgåvor
har en hel del att jobba på men som kan, om de får till det, bli
riktigt bra till slut.
www.myspace.com/wastescape
http://fade.to/wastescape
Betyg: 5/10
Ulf Classon
|
