|
|
Jag trodde mina känslor för punk förpassats till nostalgihörnan
där man allt för sällan lyssnar på sina gamla hjältar och än mer
sällan ser åt nyare akter. Men så fel man kan ha. Den nya
Umeåkonstellationen AC4 hugger nämligen tag i mitt gamla
punkhjärta och skakar om det så det återigen får liv och dunkar
hårt. Jag trodde inte man kunde få höra sådan här frustande och
pissförbannad men på samma gång svängig och medryckande punk
idag. Bandet inleder hela skivan med ett kort Strebers-minnande
parti och sen går det att hitta ett slamrigt
Hellacopters-sidospår samt någon Ramones-refräng men det är
också det enda. Sen är det slagkraftig punk/hardcore från Minor
Threat-land för hela slanten där bandet har ena foten på den
amerikanska östkusten anno åttiotal och den andra stadigt
placerad i den svenska punkkängan. Frenesin är totalt,
refrängerna sitter som handen i handsken och texterna är
slagkraftiga. Vi får femton snabba och fräsande spår som tickar
in på strax över tjugo minuter totalt och de korta låtarna visar
upp en härlig spelglädje. Hardcore-doftande punk i världsklass
skulle man kort kunna sammanfatta det.
Bakom namnet AC4 döljer sig några av Umeås hardcorescens mest
meriterade namn med förflutet i akter som Refused, Final Exit,
Regulations och The Lost Patrol Band för att nämna några. Men
några namn tänker jag inte nämna då bandet själva inte verkar
gilla att vissa namn syns mer än andra i bandet. Detta har bland
annat resulterat i att endast personer under arton år som
skriver för fanzines får intervjua bandet. Är det punk så är
det…
www.myspace.com/ac4hc
8/10
Ulf Classon
|
|
