E-Mail

info@artrock.se

 

Recensioner

Gästbok

ArtRock MySpace

 
 

 

 

Them Crooked Vultures - Them Crooked Vultures (Sony Music)

 

1. No One Loves Me & Neither Do I
2. Mind Eraser, No Chaser
3. New Fang
4. Dead End Friends
5. Elephants
6. Scumbag Blues
7. Bandoliers
8. Reptiles
9. Interlude with Ludes
10. Warsaw or the First Breath You Take After You Give Up
11. Caligulove
12. Gunman
13. Spinning in Daffodils


 

 

Epitetet ”supergrupp” har den senaste tiden använts flitigare än på mycket länge och i många fall så har inte kändisarna lyckats leverera det de flesta har förväntat sig. Samme öde tillmötes har trion Them Crooked Vultures gått även om vissa ansträngningar är rätt så underhållande. Bakom det småcoola bandnamnet hittar vi inga mindre än Dave Grohl från Foo Fighters på trummor, Queen of the Stone Ages gitarrist tillika sångare Josh Homme samt bassisten John Paul Jones från det inte helt okända Led Zeppelin. En trios vars gemensamma skivförsäljningsinkomst utan problem motsvarar en mindre nations totala BNP.
Dessa tre herrar har inget mer att bevisa så således kan dom göra lite vad de känner för och det är även det intrycket jag får då den självbetitlade debuten snurrar på. Mest av allt låter det som Queens of the Stone Age (mycket tack vare Hommes speciella sångröst) minus den feta stonerproduktionen. Eller rättare sagt det låter som de mest flummiga och utsvävande stunder Queens of the Stone Age kan pyssla med. Till detta får vi addera en dos Led Zeppelin-blues, vilket är oundvikligt, då Jones basspel fortfarande känns innovativt nog att kunna lära de yngre förmågorna ett och annat. Även akter som stökiga Sonic Youth och svängiga Rocket From the Crypt svävar förbi i tankarna när man lyssnar. De sistnämnda har till och med förärats med en regelrätt stöld i ”Dead End Friends”.

Den rockmusik trion skapat ihop har en replokalsromantik över sig som ger musiken ett behövligt lekfullt, och jammigt, liv då det mest presenteras intrikata riff och udda trumtakter. Det är allt för ofta kantiga riff som skall ge musiken dess sväng och sällan känns det medryckande. Det finns stunder, vissa partier, som låter onekligen spännande och får mig att tro på att de i alla fall vill spela en lite rakare och svängigare rock men de stunderna är sällan en hel låt. Jag kan inte påstå att jag tycker detta är dåligt men jag vill heller inte påstå att det är tillräckligt bra för att tilldelas ett högre betyg. Nej då känns det mer som ett intressant projekt som ligger i sin linda och i framtiden kan berika våra liv med mer underhållande rockmusik.

Detta är definitivt en skiva vars musik kräver en hel del lyssning innan alla bitarna faller på plats. Det är ibland smått krävande men det verkar som det är värt mödan för allt efter som hittar jag nya saker att uppskatta. Men det överskuggar inte det faktum att detta debutalbum inte uppfyller de förväntningar jag hade på förhand.

 

www.myspace.com/crookedvultures

www.themcrookedvultures.com

 

Betyg: 6/10

Ulf Classon

 

 

 

 

  

  

 
  

10. En blivande klassiker
9. Topp ”inom genren”
8. En av de bättre ”inom genren”
7. Genomgående bra med några toppar
6. Klart godkänd
5. Okej för slölyssnande
4. Vissa delar går an
3. Behöver en hel del uppryckning
2. Inte mycket som klarar sig här
1. Vi glömmer denna