Disk 1
1. Some Warmth Into This Chill (07:55)
2. Fading Silently (08:27)
3. Tender Claim (08:07)
4. My Apology (05:41)
5. Constant Contrast (05:42)
6. Winter Will Come (15:39)

Disk 2
Stereo 24bit/48khz, 5.1 DTS and 5.1 Dolby Digital mixes, videos, galleries, extra contents

Skall man beskriva soundet så beskrivs det i promo-materialet som en mix av progressive, ambient och post rock. För den som inte får några som helst associationer av detta kan man då närmast göra referenser till Porcupine Tree (men bara de lugna atmosfär-rika delarna utan metal-inslag) eller varför inte till det avspända soundet hos det mycket lovande norska bandet Airbag. Andra musiker och band man också tänker på är Brian Eno, Pink Floyd och Sigur Ros. Men det räcker ändå inte eftersom Nosound verkligen har skapat sitt eget uttryck. Man kan säga att bandet tagit till sig den progressiva rockmusikens förkänsla får stråk-klanger från diverse keyboards och mellotroner men istället för klaviaturer så använder bandet nu en egen stråkkvartett för att få till just dessa klanger. Sen är stråk-kompet verkligen utstuderat på ett sätt som man inte är riktigt van vid i den progressiva rocken. Här dominerar den verkligen och smetar sig över samtliga verk på plattan. Upprepningar på upprepningar och gradvisa övergångar till nya teman. Rytmmässigt är det mycket avspänt och lågmält och ofta med enbart komp av cymbaler, då och då ett mer distinkt trumkomp men oftast helt utan baskaggar. Det är också en total dominans av akustiska gitarrer, jag tror faktiskt att elgitarrer saknas helt (!). Keyboards i övrigt finns men rätt så sparsmakat och mest som orgelkomp eller någon enstaka Mellotron-körton i en melodislinga. Ganska fascinerande och väldigt stämningsfullt emellanåt. Sången är effektfull men mycket avslappnad utan några övertoner eller den intensitet som vi är vana vid i rockmusik (sångregistret är rent av mycket begränsat hos Giancarlo Erra!). Nej, detta är något helt annat. Mer meditativ musik än det här har jag faktiskt inte hört på länge.

Låtarna på plattan är (som redan antytts) väldigt lika varandra och präglas mer av det avspända soundet än av specifika melodier. Men det är verkligen behagligt att lyssna på och tidvis är det otroligt fina klanger som flyter fram. Min absoluta favorit på plattan är låt nummer tre ”Tender Claim” som jag tycker är oerhört vacker. Drömsk på ett sätt som man kan förknippa med det bästa av t ex Porcupine Tree, Pink Floyd och Sigur Roos. Här fungerar stråkkompet alldeles ypperligt och visar hur bra det kan bli med riktiga stråkar i en sån här låt. Trumkompet är också så där perfekt avslappnat och känslofullt i bakgrunden. Sen avslutas låten av ett tema från en ensam mellotron-körton (?) som upprepas och upprepas och långsamt fasas ut i slutfasen för att till slut övergå till en mer artificiell synt-ton. Alltmedan stråkharmonierna och de akustiska gitarrtonerna finns med i bakgrunden. Fantastiskt vackert! Skall också säga att den 16 minuter långa avslutningslåten ”Winter will come” når nästan samma höjder. Den har också lite mer rockigare partier och lite mer utmanande sång.

Skall jag nämna något negativt så får det väl möjligen vara att soundet kanske har blivit lite väl utstuderat på plattan. Alltså, det har möjligen gått ut lite över variationen. Kan tänka mig att plattan inte riktigt håller för så mycket mer än tio genomlyssningar. Efter det kanske man kan kanske bli lite trött på den. Och för den rock-intresserade som vill ha lite ös så är det här definitivt ett felaktigt val. Men för er som gillar stämningsfull, ja, nästan lite andaktsfull musik att drömma sig bort med så är det här verkligen ett bra val. Alternativ julmusik skulle man rent av kunna säga! Perfekt för avslappning och meditation. Lägg sedan undan den ett bra tag så tål den att plockas fram igen om ett år eller så.

www.myspace.com/nosoundnet

www.nosound.net

www.kscopemusic.com/nosound

Betyg: 8 av 10.

Karl-Göran Karlsson