|
Sett och hört dessa
skåningar i en del olika musikaliska inriktningar och
utvecklingen pekar helt klart uppåt på trappstegen. Nu kommer
ett av deras minst ”mainstream” betonade album tillika mörkaste
och inte mig emot.
Musiken håller sig
mestadels kring den progressiva metalarten men tillåter även
diverse utflykter som fusion, tvära kast liknande Pain of
Salvation och en del lekande med skalor ala bröderna i
Malmöbandet A.C.T. Kvar finns ändå det tekniskt drivna och
tyngden där Dream Theater får härledas som inspirationskälla.
David Fremberg sång
tycker jag också har utvecklats flera snäpp och när Herr Lejon
bakom slagverket släpps lös hänger inte många med.
Keyboardspelet får här också sina stunder och nog har Martin
Hedin lyssnat en del på Manfred Mann. Fabian håller som de
flesta basister sig mer i bakgrunden med ett följsamt och
stabilt spel. Mest imponerad är jag nog ändå på Johan Reinholdz
gitarrspel, både tekniskt men också med känsla som i det
långsamma partiet i det lååånga avslutningsspåret ”Veil of
Illumination” där självaste Gary Moore får sig en match.
Låtarna håller i regel
en ansenlig längd och innehåller oftast flertalet delar med
olika koncept, därför tar det också ett tag innan man greppar
musiken som i det sista 17.30 minuters stycket. Det för ju också
det goda med sig att musiken håller över en längre tidsperiod
innan man eventuellt då tröttnar något.
Här presenteras en lång
musikalisk resa med mängder av upptäckarglädje som jag mer än
gärna även bevittnar framför scen.
www.andromedaonline.com
www.myspace.com/andromedaonline
8/10
Conny Myrberg
|
