E-Mail

info@artrock.se

 

Recensioner

Gästbok

ArtRock MySpace

 
 

 

 

Long distance calling - Avoid the light (Superball Music/SPV,Border)
 

01. Apparitions
02. Black Paper Planes
03. 359°
04. I Know You, Stanley Milgram!
05. The Nearing Grave (feat. Jonas Renkse)
06. Sundown Highway

 

Här har vi ett påskägg med tyska femmannabandet Long Distance Callings nya cd “Avoid the light”

Plattan innehåller fem instrumentala spår och ett med vokalt gästinhopp av Jonas Renkse från Katatonia, ett band som killarna i LDC håller högt. För en gammal man som jag, med begränsade referensramar, innebär det en del surfande och lyssnande för att sätta in LDC i något musikaliskt sammanhang och jag upptäcker snart att jag befinner mig i Opeth-land. Ska vi kalla det Goth –metal – progressive eller? Strunt samma.

Det handlar om långa låtar med dysterheten och monotonin som färdledare. Dock pratar vi inte gravmörkt tungsinne, utan här finns mycket energi och driv i framförandet. De suggestiva, repetitiva flödena är Inte helt olikt det anrika Ragnarök, som just återuppstått och släppt nytt. Andra referenspunkter i proggens släktträd kan vara Black Sabbath, Pink Floyd och Porcupine tree (givetvis) Eller varför inte Kebnekajse utan knätofsen eller Träd, Gräs och Stenar på uppåttjack? Att LDC har en sättning med två gitarrister gör att ambiencemannen Reimut van Bonn inte ställer till det för mycket, utan det är strängaspel i olika hårdhetsgrad som dominerar ljudbilden. Janosch Rathmer är en hårdslående trummis, men undviker att smattra på dubbelpedalerna och i stället använda pukorna för effekter vilket ger en skön, luftig tyngd i spelet.

När första två spåren ”Apparitions” och ”Black paper planes” har tryckt mig bakåt i soffan har det gått 20 minuter och en välbehövlig vilopaus inträder i den relativt lugna öppningen av ”359o”innan låten tar fart. Och så fortsätter det. Låtarnas uppbyggnad är relativt enkel; ett par harmonier, några teman som vävs samman och stegras i intensitet. Ofta blir resultatet suggestivt och bitvis hypnotiskt, men avsaknaden av sång eller solopartier gör att låtarna emellanåt bullrar ganska tomt i mina öron. Det blir lite för mycket av det samma för att intresset ska hålla speltiden ut. I lagom portioner är dock LDC en god förvaltare av tung psykedelika med hög gothfaktor.

 

www.myspace.com/longdistancecalling

 

Betyg 7/10

 

Hans-Åke Höber

 

 

 

  

  

 
  

10. En blivande klassiker
9. Topp ”inom genren”
8. En av de bättre ”inom genren”
7. Genomgående bra med några toppar
6. Klart godkänd
5. Okej för slölyssnande
4. Vissa delar går an
3. Behöver en hel del uppryckning
2. Inte mycket som klarar sig här
1. Vi glömmer denna