|
Frank
Bossert är en multi-instrumentalist från Hamburg som nu släpper
sitt fjärde album sedan starten 1997 under band-namnet Eureka.
Han är dock i grunden gitarrist och basist. Bland de musiker som
omger honom denna gång kan man notera en stor insats från RPWLs
Yogi Lang som förutom bidrag på Moog också har producerat hela
verket. För sånginsatserna hör vi även Billy Sherwood med
förflutet i bl a Yes.
Titeln på
verket är denna gång ”Shackleton’s Voyage” och det är mycket
riktigt ett konceptalbum kring den berömda Antarktisexpeditionen
som utfördes av Sir Ernest Shackleton 1914-1916. Expeditionen,
som hade som mål att korsa Antarktis över Sydpolen, misslyckades
totalt då deras fartyg Endurance krossades av ismassorna redan
innan man nått fram till Antarktiska kontinenten. Det som ändå
gjort expeditionen berömd är det heroiska sätt som Shackleton
lyckades slutföra den i så motto att han kunde föra hela
manskapet på 28 man tillbaka i säkerhet igen efter enorma
strapatser i packisen och i de vindpinade farvattnen runt
Antarktis. Promo-materialet talar också om att CDn kommer att
åtföljas av ett utförligt häfte med många originalfoton från
expeditionen.
Med en
sådan story i botten kan man förstå att det finns gott om
inspiration för en musikalisk tolkning. Frågan är då hur man har
lyckats. Tja, skapligt får jag väl säga men jag är ändå inte
odelat positiv till verket.
Albumet
börjar i stor stil med en mycket myndig berättarröst (den
brittiske skådespelaren Ian Dickinson) som ger bakgrunden till
expeditionen. Låt nummer tre ”The Challenge” är sedan en mycket
bra musikalisk tolkning av samma sak, mycket välsjungen av Billy
Sherwood och med ett härligt sound och fint rytmunderstöd i
bakgrunden. Det är faktiskt lite hitkänsla över låten och man
tänker framförallt på en del av Peter Gabriels tidigare
produktioner när man lyssnar. Därefter följer två instrumentala
passager (”Grytviken Whaling Station” och ”Heading South”) med
hög kvalitet. Den förstnämnda är en mäktig illustration till hur
ångfartyget stånkar sig fram genom isen bland stormvindar och
diverse djurläten. I den andra gör Yogi Lang fina insatser på
Moogen. Man hör definitivt hur han inspirerats av bl a Manfred
Mann vilket han ju berättat i en tidigare intervju för
Artrock.se. Läckert! Ytterligare några rätt fina instrumentala
låtar (med undantag för en där skotska och keltiska toner
plötsligt poppar upp lite omotiverat) följer fram till albumets
klimax i låten ”Going Home” som återigen är väldigt bra sjungen
av Billy Sherwood. Låten handlar som ni förstår om vändpunkten
på expeditionen när det står klart att allt är förlorat och man
måste försöka ta sig hem igen. Även denna låt bär stora likheter
med Peter Gabriels produktioner.
Men tyvärr
- efter denna klimax tycker jag albumet rasar ihop och musiken
lyckas inte på något sätt illustrera dramatiken i återfärdsfasen
i expeditionen. En del av de instrumentala passagerna på den
andra halvan av CDn är helt enkelt inte engagerande och
spännande på samma sätt som i början på CDn. Jag tröttnade helt
enkelt fort på dem. Sen blev man också förvånad över slutet på
historien som kommer väldigt plötsligt med en överpretentiös
recitation av Ian Dickinson om storheten hos de män som
genomförde expeditionen. Alltså – i stort sett en intressant
produktion (Yogi Lang har gjort ett utmärkt jobb som producent)
med ett par riktiga topplåtar men låtmaterialet är för övrigt
tidvis tunt, särskilt på den andra halvan av CDn.
www.myspace.com/eurekashackletonsvoyage
www.eureka-music.de/
Betyg: 6
av 10
Karl-Göran Karlsson |
