|
|
Efter att
ha tagit sin examen, 2002 vid musikkonservatoriet i Alkmaar,
Holland, beslöt sig Eveline van Kampen för att det var dags för
henne att sätta sina musikaliska drömmar i verket. För att
förverkliga detta, så kontaktade hon Peter H. Boer, som för
övrigt hade medverkat på hennes examensprojekt vid
konservatoriet. Peter hade ett progressive-fusion band kallat
Songs of the Exile (S.O.T.E), där även trummisen Emile Boellaard
värvades ifrån. Esther Ladiges hade precis som hon själv
avslutat en utbildning vid samma konservatorium och hade
dessutom erfarenheter ifrån band som: Sangamo, Ixion, Entropy
och Ayreon. Under de första åren kom och gick ett par
keyboardister innan sättningen blev permanent genom Annemieke de
Boers inträde i bandet. Till en början spelade man både Evelines
egenkomponerade musik, samt en del covers från band som: Pain of
Salvation, Fates Warning mfl, vilket man gjorde för att hitta
sin egen musikaliska nisch, och man använde inspirationen från
nämnda band för att skapa något eget och unikt.
Illumion
är enligt pressreleasen som: The Gathering möter Magenta, med
Ayreon-influenser, och visst känner man igen dessa bands tonala
språk när man hör bandets debutplatta, ”Hunting for
significance”, för även här handlar det om snyggt och
tekniskt spelad symfonisk progressive, med ett stort
feministiskt drag över sig, vilket blir naturligt med en
kvinnlig sångerska/frontperson.
Själv är
jag inte så inlyssnad på The Gatherings musik, medan vissa av
Ayreons plattor och framförallt Magentas senare alster tilltalar
mig rejält, och detta då bland annat för den kvinnofrontade
sången.
Textmässigt har ”Hunting for significance” inspirerats av
historiska händelser, litteratur samt resor, och har här
sammanvävts med en mysticism om det mänskliga sinnet/hjärnan,
och allt detta tillsammans skapar en imaginär fantasivärld.
Musikaliskt handlar det här om en ytterst välspelad och intrikat
symfonirock, där framförallt Eveline van Kampens gitarrspel står
i centrum. Själv har jag inga som helst erfarenheter av
kvinnliga progressiva gitarrister, och väldigt få erfarenheter
av kvinnliga progressiva musiker i övrigt heller, och har därför
inget att jämföra med, men det ska direkt sägas att dessa
musiker verkligen kan sin sak!
Eveline
har en ton, frasering, teknik och variation i sitt spel som är
fullt jämförbar med vilken manlig gitarrist som helst, och hon
hamnar aldrig i det träsk av gitarronani som så många
gitarrister annars har en tendens att alltför ofta göra. Hennes
spel är alltid mycket smakfullt och vackert framfört, medan hon
ibland glimrar till och bränner av ett kort men mycket tekniskt
solo. Hennes medmusiker är även de mycket skickliga på sina
respektive instrument, och framför Evelines egenhändigt
komponerade musik på ett mycket avancerat men smakfullt sätt.
Bitvis bränner det till ordentligt och blir rejält tungt, vilket
bryter av mot det emellanåt ganska så välpolerade musikaliska
mönstret.
Esther
Ladiges har en mycket vacker, ganska spröd stämma och det är här
mina enda negativa tankar om plattan kommer in, nämligen det att
sången ibland blir lite ”för” vacker och stämningsfull för att
helt tilltala mig. Hade varit skönt med lite Angela Gossow (Arch
Enemy)- grymtningar , eller varför inte lite maskulina röster i
de tyngre partierna för att ytterligare skapa lite tyngd och
brutalitet. Detta är dock bara en rent subjektiv reflektion som
bara står för mig själv, men som hade höjt min intressefaktor
ytterligare. Måste dock erkänna att för varje gång jag hör
plattan så tänker jag mindre och mindre på detta ”negativa”,
utan njuter bara av den ytterst välljudande musik som Illumion
levererar.
Samtliga
spår på plattan håller en förvånansvärt jämn och hög kvalitet
för att vara ett debutverk, och det märks inte minst i de mycket
omväxlande låtarna, och det mycket gedigna instrumenthantverket.
De spår som ändå har satt sig lite extra är framförallt ”The
Prophecy”, där Evelines gitarrspel glänser lite alldeles
extra i flera jazz/fusion-aktiga solon, men även ”Into the
labyrinth” och ”Died for beauty” ger extra
lyssningsvärde. På låten ”Metamorphosis” som handlar om
kinesiska dynastins uppgång/fall, gästas bandet av Marjolijn
Kaiser på instrumentet Pipa, som är ett slags 4-strängad
kinesisk luta, vilket ger en extra lite orientalisk touch.
Bitvis tycker jag mig i en del spår, känna igen vissa tonlägen
och fraseringar från våra egna storheter Wolverine.
Inspelningen av plattan har gjorts i Peter H. Boers ”The granny
attic studios”. Peter har även producerat, mixat och mastrat
plattan på ett mycket kompetent sätt, vilket har gett ett mycket
välljudande slutresultat, med en distinkt, klar och samtidigt
organisk ljudbild, där instrumentbalansen är väl avvägd.
För att
knyta ihop säcken på ett bra sätt kan jag bara konstatera att,
Illumion har skapat en mycket bra och omväxlande platta, där
samtliga musiker, och i detta fallet handlar det faktiskt om att
4 av 6 är kvinnliga, levererar fullt ut en superkompetent
progressiveplatta, som ger mersmak för varje lyssning.
www.illumion.net
8 / 10
Staffan
Vässmar
|
|
