|
Debutplattan känns hämta sin inspiration från metalband som
Queensrÿche, progressive metal ala Dream Theater med vissa drag
åt power genren. Australiensarna blandar friskt från
metalgenrens olika underarter.
Det som först slår en är vokalistens likhet med Geoff Tate, fast
här håller rösten tyvärr inte samma klass. Gitarrspelet är det
inget fel på. Tungt, drivet och tekniskt skickligt men saknar
allt lite själ ändå. Låtarna tar sina lyssningar innan de
fastnar som ofta brukligt när det gäller progressive musik. Här
finns både tyngre och snabbare samt spår av lugnare karaktär, de
sistnämnda håller dock flera klasser bättre på en annan rätt så
ordinär och spretig platta.
Inte helt fel emellanåt men var finns det unika?
www.myspace.com/fracturemuzik
4,5/10
Conny Myrberg
|
