|
Dystertyskarna i Lacrimas Profundere tillhör veteranerna inom
den gotiska rocken med metalliska förtecken men speciellt
spännande har de aldrig varit i mina öron. Dom fick dock ett
litet uppsving med "Songs For the Last View" (2008) då den
nuvarande sångaren Rob Vitacca tog över micken men det var inte
hans förtjänst då hans engelska uttal lämnar en hel del att
önska. Nej det som gjorde att jag höjde lite på ögonbrynen var
att de fick till ett skönt sväng där snygga melodier bröt igenom
det melankoliska mörkret och gjorde att bandet blev mer njutbart
än tidigare. Egentligen har inte bandets musikaliska inriktning
ändrat sig speciellt över åren då de alltid mer eller mindre
hängett sig åt det gotiska.
På nya ”The Grandiose Nowhere” är det mesta sig likt med catchy
riff som ackompanjeras av melankoliska melodier som tyvärr får
ge plats för en framskjuten plats för sången som absolut inte
berikar musiken. Bandets musik beskrivs nog lättast som en
blandning av The 69 Eyes, H.I.M. och Paradise Lost men tyskarna
är inte i närheten av denna trio. Att de låter som dessa tre är
kanske inte så konstigt heller då mannen bakom spakarna heter
John Fryer vilket är en herre som rattat ljud åt både H.I.M. och
Paradise Lost som Depeche Mode tidigare.
Musikaliskt är ”The Grandiose Nowhere” föga överraskande eller
spännande utan tuffar på i ett makligt tempo som då och då bryts
av med en ballad eller en lite snärtigare tempohöjare. Det är
när de drar på lite som det blir lite intressantare helt klart.
Men istället för att ryckas med så förs tankarna istället till
finska Sentenced och då de var mästarna inom genren så känns det
mer angeläget att lyssna på deras ”The Cold White Light” än ”The
Grandiose Nowhere”.
www.myspace.com/lacrimasprofundere
www.lacrimas.com
Betyg: 5/10
Ulf Classon
|
