E-Mail

info@artrock.se

 

Recensioner

Gästbok

ArtRock MySpace

 
 

 

 

Karma to Burn - Appalachian Incantation (Napalm Records)

 
1. Forty-Four
2. Forty-Two
3. Forty-One
4. Forty-Six
5. Waiting on the Western World
6. Forty-Three
7. Forty-Five
8. Twenty-Four
9. Two Times

 

Att som en instrumental akt fånga mitt intresse är det få band som lyckas med. Jag har inget emot någon enstaka instrumental låt eller ett längre parti utan sång i ett stycke musik. Men att sitta och lyssna på ett helt album utan någon vokal insats över huvudtaget tilltalar mig inte. Jag vill ha en sångare med i ljudbilden helt enkelt. Så att West Virginias egna powertrio Karma to Burn skulle komma att reta mina musikaliska smaklökar för ett antal år sedan kom som en överraskning för mig. Visst saknade jag fortfarande sången men det svängde trots allt så pass mycket att det helt enkelt inte gick att försvara sig.

Tre album hann dom släppa innan de 2002 gick skilda vägar av diverse orsaker innan de 2009 återförenades för en turné och frukten av detta är nu här i form av nya albumet ”Appalachian Incantation”. Trots den långa tid som gått mellan senaste plattan ”Almost Heathen” (2001) och den nya given så känns det som tiden stått stilla i bandets ökenlandskap. Likt tidigare är det ett groovigt och svängigt stonerriffande som trion får till och det är just i detta fuzziga riffande som bandets styrka sitter. De är inte speciellt utsvävande eller i någon större utsträckning villiga att utforska marken de vandrar på utan jobbar istället på att skapa en schysst stämning och ett oemotståndligt sväng som är som klippt och skuret för att framföras live. Jag har aldrig haft chansen att bevittna grabbarna live men kan tänka mig att det skulle kunna bli smått hypnotiskt på en liten och trång rockklubb.

“Appalachian Incantation” bryter som sagt ingen ny mark men är ytterligare ett starkt album av ett stonergäng som vågar gå emot rådande regler då stoner som genre är en rätt så vokal sådan. Men det som troligen gör detta till deras bästa album i mitt tycke är att vi får ett spår med sång för en gång skull. Det har förekommit gästsång tidigare men nu blir det något extra då Daniel Davies (från underskattade Year Long Disaster) låter sin stämma ljuda på bästa spåret ”Waiting on the Western World”. En stark och svängig stonerlåt där Davies gör ett kanonjobb men framför allt kommer den i ett läge på plattan då man börjar tappa fokus och tänka på annat. Nu bryts det instrumentala av på ett perfekt sätt och ger energi till resten av plattan. Skaffar man dessutom den limiterade versionen så får låten ”Two Times” med självaste John Garcia från Kyuss på sång. Detta spår följer med på recensionsexemplaret av skivan men lämnar tyvärr en del att önska. Det är en helt okay låt men tillför inte speciellt mycket tyvärr.

“Appalachian Incantation” är som sagt ett starkt album men jag efterlyser fortfarande lite mer vågade manövrar från bassisten Rich Mullins och trummisen Rob Oswald. William Mecum sköter strängbändandet utmärkt som vanligt men några fler fills och udda takter från Oswald och lite mer melodimagi av Mullins är att önska till nästa gång för att bandet skall kunna kliva upp en poäng.

www.myspace.com/karmatoburn

http://k2burn.com

 

Betyg: 7/10

Ulf Classon

 
 

 

 

  

  

 
  

10. En blivande klassiker
9. Topp ”inom genren”
8. En av de bättre ”inom genren”
7. Genomgående bra med några toppar
6. Klart godkänd
5. Okej för slölyssnande
4. Vissa delar går an
3. Behöver en hel del uppryckning
2. Inte mycket som klarar sig här
1. Vi glömmer denna