Norska The Windmill har jobbat med sitt debutalbum “To
be continued..”
sedan 2005. Diverse medlemsbyten och problem med studiotider har
sinkat processen, men nu är plattan klar och ett recensionsex
har landat I min cd.
Gruppens hemsida är ännu ofärdig så promotionbrevet är min enda
källa till information. Klart är att Jean Robert Viita är
Windmills initiativtagare och motor, keyboardist och sångare. På
bas hittar vi Arnfinn Isaksen, Erik Borgen sköter
strängbändandet och Sam Arne Nöland trummorna. Dessutom färgas
musiken av Morten Clasons sax och flöjt.
Ska man kategorisera musiken är väl ”neo-prog” det första jag
tänker på. Som sig bör är det få, men långa låtar Windmill
levererar. ”A day in a hero´s life” klockar in på 21 och en halv
minut och de övriga fem spåren på mellan 6 och 10 minuter. Alla
ingredienser finns på plats och det är gott om snygga
melodislingor, kraftfulla passager och mer finstämda dito.
Rottrådarna går mest åt melodiös och pampig prog som Genesis och
Focus och det märks att det är Keyboardisten Viita som ligger
bakom det mesta av musiken. Enligt uppgift från bandet är alla
ändå med och färgar musiken fast grundiden i det stora hela står
Viita för, undantaget The colour of seasons.
Det är inte genom blixtsnabba riffs
och udda tempi musiken får sin karaktär. Windmill satsar mer på
melodier och det grandiosa. Alla spelar oklanderligt och
produktionen tar tillvara det kraftfulla i musiken.
Betyget dras
tyvärr ner något av
Morten`s
sånginsats på
The Colour Of Seasons delarna, som jag upplever pretentiös
och konstlad. Han påminner emellanåt om Roger Pontare, men med
en norsk accent på engelskan som tär på trovärdigheten.
Erik Borgen är annars rösten
bakom A Day I A Hero's Life & Don't Be Afraid.
www.thewindmill.no
Betyg 7/10
Hans-Åke Höber
|