|
|
Status Quo hade sin storhetstid på sjuttiotalet samt en bit in
på åttiotalet och efter det har de allt jämt turnerat och släppt
plattor i strid ström. Men det musikaliska har den senaste tiden
mer klassats som ”dandsbansrock” än ”boogierock” och åldern har
helt klart kommit ikapp parhästarna Parfitt och Rossi. Men det
skall även tilläggas att deras senaste giv ”In Search of the
Fourth Chord” faktiskt återupprättade lite av deras rykte och
bandet verkar nu vara på gång igen förhoppningsvis. Men istället
för att spinna vidare på detta så släpper nu sångaren och
gitarristen Francis Rossi en soloplatta med låtar som han hela
tiden gått och plitat på men som aldrig spelats in då de inte
riktigt passar in i huvudbandet. Det påstår han själv i alla
fall men frågar du mig så hade detta lätt kunnat bli ytterligare
en av de tråkiga sentida Status Quo-plattorna som susat förbi.
På ”One Step at a Time”, herr Rossis första soloalbum på fjorton
år, hittar vi nämligen tio spår som alla mer eller mindre låter
som det de är – överblivet Status-material plus Rossis
fingertoppskänsla för poprock. Inledande ”Sleeping on the Job”
innehåller i och för ett smittande sväng och i ”Strike Like
Lightning” får Rossi gitarren att glöda lite men annars är det
mellanmjölksrock av sällan ointressant slag. Alltihop känns som
stöpt för Status-kostymen men saknar både finess, bett och
starka refränger. Till detta har han också beslutat sig för att
spela in huvudbandets gamla örhänge ”Caroline” på nytt vilket
jag inte ser någon som helst poäng med.
“One Step at a Time” är en platta vi alla hade kunnat vara utan.
Möjligtvis kan detta intressera de mest inbitna Status-fansen
och med lite tur kanske Francis Rossi nu känner att han fått
dessa låtar ur systemet och kan gå vidare och göra det han kan
bäst - nämligen härligt boogiesvängade rock med Status Quo.
Betyg: 4/10
Ulf Classon
|
|
