|
Örebro-rockarna Motherlode har figurerat i rockkretsar sedan
1982 då bandet bildades ur askan från grupperna Proximity och
Lizard. 86 kom så debutplattan ”The Sanctuary” med Kit Woolven (Thin
Lizzy, Pink Floyd, Magnum) som producent och bakom omslaget låg
ingen mindre än Rodney Matthews.
Magnums keyboardist Mark Stanway medverkade också på debuten
vilket medförde (förmodar jag) att Motherlode fick agera som
support på deras Europaturné 1987. Efter en synnerligen lång
resa med diverse avbrott kommer nu nytt material i form av
albumet ”Tomorrow Never Comes”.
Den hårdare rocken från 70 tidiga 80 - talet gick ”bara” under
begreppet hårdrock. Starka melodier var en de bestående
elementen liksom gitarriffen och soloslingor vilka lätt fastnade
hos den gemene lyssnaren. Inslagen av blues och ofta
förekommande driv med gung i låtarna är också ett vanligt
kännetecken som utgör enligt mitt tyckande stommen i genren.
Och vad vill jag nu säga med denna ”enkla” beskrivning av en
musikstil, jo Motherlode representerar det mesta av genren i och
med sitt nya album. Naturligtvis skapad med dagens teknik bakom
produktionen men ändå med grundreceptet hårdrock som
huvudingrediens.
Variation är en dygd och här presenteras låtar med:
- Driv: Won`t Find Me Begin – testa denna på din ”powerwalk” så
förstår ni :).
- Tunggung: Wild Dog - Intro och så drar vi iväg med ett
smittande gung.
- Styx vibb: Won´t Find Me Begin - Styx när de var ett rockband
och vokalisten Sonny Larsson drar då stundtals likt en kamelont
mellan de båda vokalisterna Young och Shaw.
- Sing Along: Crying – vemodig slinga med en återkommande titel.
- Tungt/melodiskt: Tomorrow Never Comes tillika titelspåret,
flertalet texter kretsar kring barns utsatthet som också skivans
omslag bevittnar om.
- Mörkt: Crawling Through the Desert – ett av favoritspåren med
långsamt framåtskridande tema och en vemodig anda.
- Eftertanke: Eaten By the Pigs – nästan AOR eller Wescoust om
man så vill vars text förmedlar oss om Brasiliens gatubarn och
deras situation.
- Pure Rock: Why We Bleed - Här känner vi igen tongångarna men
så rockar det också fett som man säger.
Nu är det inte bara livets mörkare sidor som presenteras på
denna ”comeback”. Flertalet ljusa och mer positiva betraktelser
finns också med, precis som i det verkliga livet. Är du vän av
genuin hårdrock, då finns det inga ursäkter. Spana in nya
plattan!
www.myspace.com/motherlodenu
8/10
Conny Myrberg
|
