|
|
Säg italiensk musik och de flesta tänker antingen på smörsångare
eller också progressiv glad-metal. Men det bör det bli ändring
på nu för Skills of Veins har alla förutsättningar att bli nästa
stora musikexport från Italien med lite tur. Bandets nav och
låtskrivartalang kretsar kring gitarristen Andrea Lanza som har
tagit hjälp av välrenommerade producenten Alessandro Del Vecchio
(Glenn Hughes, Ian Paice, Moonstone Project) för att sätta ihop
denna grupp. Bandets rytmsektion består av hårt slående
skinnpiskaren Francesco Jovino (U.D.O., Moonstone Project) och
hans stabile vapendragare, tillika bassist, Nik Mazzucconi.
Sången har den okände talangen Gabriele Gozzi fått ta hand om
och här har bandet ett starkt kort i rockärmen.
Tillsammans har de tagit Lanzas låtidéer och satt samman dom
till ett benhårt, svängigt och lite sleazedoftande
hårdrocksalbum som träffar skrevet med en välriktad spark.
Musikens kärna är Lanzas starka riffande och känsliga solon som
hela tiden tycks leta nya uttrycksformer men det som ger
musikens dess karaktär är helt klart Gozzis sång. Han må ha lite
för mycket Sunset Strip i sin stämma för att jag skall våga mig
på att tokhylla honom men hans kraftfulla och omfångsrika röst
får mig att tänka på en blandning mellan Sebastian Bach och Axl
Rose’s storhetstider emellanåt och sämre jämförelse kan man ju
ta till.
Bandets debut sparkar igång med ”Can't Ride My Soul” som direkt
visar vart rock’n’roll-skåpet skall stå innan tunga ”Skulls on
the Way” tar vid. En öppning som förmodligen inte lämnar något
fan av tung rock oberörd. Sen följer tre spår av skiftande
karaktär men med en sak gemensam. ”Youth Times” spinner vidare
på öppningsduons fartfylldhet medan efterföljande ”I'm Living My
Life” mer tar karaktären av en power ballad från åttiotalets Los
Angeles och denna i sin tur följs upp av blytunga ”Sick Mind”
som jag nog får hålla bland de bästa på plattan. Dessa tre har
dock varsitt riff som jag absolut vill känna igen. De två
förstnämnda har jag svårt att placera men tankar som ”plagiat”
och ”kopia” dyker helt klart i upp skallen för var gång man hör
dem. Men att riffet i ”Sick Mind” inte är långt ifrån identiskt
med Entombeds ”Ensemble” (från ”Morning Star”, 2001) går inte
att ta miste på. I detta fall tror jag nog mer på en
tillfällighet än en ren stöld.
Skivan styrs sen in på ett nytt spår med sköna ”You're Doing it
Again” som kanske inte är lika stark som övrigt material men
fyller ändå sin funktion då den snyggt för över skivans benhårda
rock till den bluesigare sidan. Bluesen får sen fritt spelrum i
efterföljande ”Just One Drink” innan den mer renodlade balladen
”Don't Need You to Cry” kommer in. Den kunde vi dock ha varit
utan enligt mig. Men bandet räddare sig själva lite med en
avslutning innehållandes den lite skitigare och
åttiotalsdoftande ”The Way Out”, groovigt tunga ”We Don’t Cry”
och åttaminuterseposet ”We Don't Believe in Fables” som alla tre
håller måttet men inte når upp till samma nivå som skivans
inledning.
”Skills in Veins” är verkligen en överraskande fläkt så här på
vårkanten och lovar gott inför sommarens grillfester. Det som
dock drar ner partystämningen är andra halvan som inte alls har
samma tryck eller riffglädje som inledningen. Detta gör även att
skivan tappar minst en poäng men att bandet har rättat till
detta till nästa gång tror jag stenhårt på. Jag hoppas även att
folk snart börjar prata om mer än bara episk Hollywood-metal när
Italiens musikscen kommer på tal för Skills in Veins har
framtiden för sig.
www.myspace.com/skillinveins
www.skillinveins.com
7/10
Ulf Classon
|
|
