|
Snacka om högklassigt precisionsvåld! Tyskarna i Heaven Shall
Burn förnekar sig inte utan fortsätter att skämma bort oss med
högkvalitativ death metal i modern tappning. På deras tredje
alster “Antigone” (2004) började det röra på sig och på
efterföljande ”Deaf to Our Prayers” (2006) blommade dom ut
fullständigt. Efterföljande ”Iconoclast” (2008) var lika stark
den och nya “Invictus” följer i samma spår. Tre studioalbum i
rad har nu bandet gett ifrån sig som alla är fullkomligt
briljanta.
Deras blandning av blytung modern death metal och medryckande
melodier är synnerligt lyckad och för tankarna till så väl In
Flames och Dark Tranquillity som At the Gates men står ändå
tillräckligt stadigt på egna ben för att inte falla in i nämnda
trions skugga. De får det hårda att smälta samman med det
melodiösa till en perfekt medryckande mix. Men dom är inte
heller rädda för att ta in black metalens ondskefullt isande
melodier och hissnande farter eller krydda med några välavvägda
keyboardsamplingar. Det sistnämnda känns fullkomligt malplacerat
till en början men smälter även det in snyggt i den totala
ljudbilden efter några lyssningar. De har denna gång även vågat
sig på en duett vilket här utspelar sig i låten ”Given in Death”
mellan bandets Marcus Bischoffs hardcoregastande och gästen
Sabine Wenigers (Deadlock) väna kvinnostämma. Ett kanske inte
helt lyckat experiment om ni frågar mig men ändock ett spännande
sådant.
Nya given vars hela titel är “Invictus (Iconoclast III)” är
alltså den avslutande delen i bandets ”Iconoclast”-trilogi som
startade med ”Iconoclast (Part 1: The Final Resistance)” och
fortsatte med DVDn ”Bildersturm – Iconoclast II (The Visual
Resistance)”. Detta innebär att bandets lyrik fortsätter i samma
spår som tidigare och berättar historier om krigets orättvisor,
rasism och andra känsliga ämnen. Här får vi tillexempel lära oss
mer om den fattiga efterkrigstiden i ”The Omen”, barnsoldater i
”Combat”, hur diktatorn Augusto Pinochet kunde får göra det han
gjorde i ”Buried in Forgotten Grounds” och tyska motståndsmän
under andra världskriget i ”Sevastopol”. Den sistnämnda får även
ståta med att vara plattans bästa spår med sitt oerhört tunga
gung.
“Invictus” känns likt ett släggslag i skallbenet och står du
pall så kan du vara säker att du lär bli attackerad igen om du
inte passar dig. Våldsamt aggressiv death metal med moderna
förtecken blir inte så mycket bättre än så här. Det som gör att
just ”Invictus” hamnar ett pinnhål efter sina närmaste syskon
beror på att det har inte hänt speciellt mycket. Bandet står
kvar på samma ruta som tidigare plus att det fanns ett par
starkare låtar mer på både ”Deaf to Our Prayers” och ”Iconoclast”.
Men att ”Invictus” kommer att finnas med i toppen då årets bästa
skivor skall summeras betvivlar jag inte en sekund.
www.myspace.com/officialheavenshallburn
www.heavenshallburn.com
Betyg: 8/10
Ulf Classon
|
