|
|
Det har hunnit gå drygt fyra år sedan Tyska Vanden Plas firade
stora triumfer med senaste plattan ”Christ O”, och i likhet med
föregångaren är även nya plattan ”The Seraphic Clockwork” av
konceptuell natur. Sedan förra utgåvan har Vanden Plas
sysselsatt sig med uppsättningen av de egna musikalerna ”Abydos”,
”Ludus Danielis” och ”Christ O”, samt att man har deltagit i
arbetet med musikalerna ”Jesus Christ Superstar” och ”Hair”.
Således har inte mycket tid kunnat läggas på några större egna
turnéer, utan man har endast medverkat vid ett par festivaler,
varav Sweden Rock Festival (2006) är ett av dessa få tillfällen.
”The Seraphic Clockwork” är den sjätte studioutgåvan i ordningen
sedan bandets start och berättar om en science fiction-influerad
resa som sträcker sig från 1500-talets Rom, tillbaka till
Jerusalem 33 år efter kristi födelse. Således ett ganska så
mastigt men intressant ämne att sätta sig in i. Det hade dock
varit önskvärt att ha ett texthäfte till hands för att kunna
hänga med i handlingen ordentligt.
När det handlar om Vanden Plas backkatalog, så har man genom
åren blivit ganska så bortskämd med ett antal mer eller mindre
högkvalitativa plattor, och nyaste given är inte heller den
något större undantag från denna regel. Plattan som helhet känns
ambitiös och genomarbetad och det musikaliska hantverket är på
sedvanligt sätt av högt snitt och kvalitet. Man presenterar inte
några större förändringar när det gäller bandets sätt att
uttrycka sig musikaliskt på, utan man ”klampar” på i de vanliga
väl ingångna fotspåren. Musiken som bandet levererar på ”The
Seraphic Clockwork” är en mycket tekniskt avancerad och ganska
varierad progmetal, som ligger väl i nivå med de tidigare
produktionerna.
Instrumenthantverket ligger, precis som på tidigare utgåvor på
en mycket hög teknisk nivå , där speciellt Stephan Lill (gitarr)
och Gunter Werno (keyboards) utmärker sig lite extra genom ett
mycket intrikat och avancerat musikaliskt samspel. Övriga
musiker i bandet, (som för övrigt är samma sedan bandet släppte
första plattan) måste naturligtvis även de hålla en mycket hög
standard för att matcha Lill och Werno tekniskt. Tyvärr kommer
känsla och inlevelse ibland bort i den många gånger lite väl
komplicerade musiken, (inte helt ovanligt inom progmetal-genren)
men i de lite lugnare partierna ibland annat”Scar of an
angel”och ”Quicksilver” visar både Lill och Werno upp
vilka skickliga musiker de är, med ett mycket känslofyllt och
varierat spel. Just dessa atmosfäriska och välarrangerade
partier utgör några av plattans absoluta höjdpunkter. Sångaren
Andy Kuntz har en lite speciell stämma som man genast känner
igen när man hör den. Han har inte någon ”stor” röst, men den
har en klart egen karaktär och han använder den på ett mycket
varierat och snyggt sätt som speglar texterna på ett bra sätt.
Låtmaterialet på plattan känns som tidigare nämnts ganska så
hemtamt utan några större nyheter, och därför känns det då
tyvärr också lite förutsägbart. Detta är något av bandets
akilleshäl enligt min mening, då materialet känns lite ”för”
lättidentifierat. Visst är man fruktansvärt duktiga musiker, och
visst skriver man helt ok låtar, men det behövs något mer för
att jag ska gå igång ordentligt. Det känns som om man i vissa
spår upprepar sig ganska så ordentligt och då alltför lätt
fastnar i nån sorts ”progmetalorgie” där man försöker överträffa
sig själva och vissa andra band inom genren också. Detta drar
tyvärr ner slutbetyget ganska så rejält. Hade man i stället
satsat på inte fullt så tekniska spår där känsla, inlevelse och
atmosfär stått mer i centrum, hade plattan vuxit betydligt och
slutprodukten hade definitivt varit mer tilltalande.
Några riktiga guldkorn finns ändå på plattan genom låtarna:
”Scar of an angel, ”Quicksilver”, ”Rush of silence” och ”On my
way to Jerusalem”. Mindre berättigat känns dock bonusspåret
”Eleyson” som framförs på franska (tror jag) och som känns
tämligen ointressant och menlöst. Som helhet dock en ganska ok
platta.
www.vandenplas.de
www.myspace.com/vplas
5,5 / 10
Staffan Vässmar
|
|
