Nevermore - The Obsidian Conspiracy (Century Media)

Sprungna ur askan efter Seattlebandet Sanctuary, bildade sångaren Warrel Dane och bassisten Jim Sheppard nya bandet Nevermore i början av 90-talet. Man fortsatte i Sanctuarys redan utstakade thrashfotspår men tillsatte en stor dos av tekniskt mangel, som med gitarristen Jeff Loomis hjälp ytterligare höjdes ett par nivåer. Ända sedan jag kom i kontakt med bandet har de varit ett av mina absoluta favoritband inom den brutalare musiken, och de senaste tre studiosläppen: ”Dead heart in a dead world”, ”Enemies of reality” och ”This godless endeavor” rankar jag som några av mina favoritplattor oavsett genre.

Få band har varit så genredefinierande som Nevermore har kommit att bli, genom sin mycket tekniska och aggressiva musik. För varje platta som bandet klämt ur sig har man tagit sin musik ytterligare en bit mot teknisk perfektion, och genom det nya släppet ”The obsidian conspiracy” fortsätter man utvecklingen av sitt redan inarbetade sound..

Efter släppet av förra studioplattan ”This godless endeavor” turnerade Nevermore flitigt under närmare två års tid, och släppte därefter liveupptagningarna ”The year of the voyager”  både på cd och dvd. Dessa inspelningar gav enligt min uppfattning, en ypperlig bild av den intensitet och tyngd som bandet förmedlar live och nämnda alster borde vara ett måste i varje metalheads cd/dvd-samling.

Nevermore backkatalog:

Nevermore: Cd 1995
In Memory: Ep 1996
The politics of ecstasy: Cd 1996
Dreaming neon black: Cd 1999
Dead heart in a dead world: Cd 2000
Enemies of reality: Cd 2003
Enemies of reality: (Remixed and remastered) Cd 2004
This godless endeavor: Cd 2005
The year of the voyager: Cd / Dvd 2008
Manifesto (The best of): Cd 2009
The obsidian conspiracy: Cd 2010

Under en tid låg Nevermore lite i dvala då både Jeff Loomis och Warrel Dane lirade in varsin soloplatta. I Jeff Loomis fall tyckte jag att hans platta ”Zero order phase” (2007), var ett under av tekniskt skickligt framförd instrumentalmusik. Tyvärr höll inte alla låtar riktigt så hög kvalitet, och plattan som helhet kändes därför lite för mycket som bara en teknisk uppvisning. Warrel Danes platta ”Praises to the war machine” (2008), är däremot ett veritabelt mästerverk och ett fruktansvärt högkvalitativt alster både vad gäller låtmaterial och de musikaliska insatserna. Aldrig tidigare har Warrel låtit mer övertygande i sin roll som vokalist och frontman. En stor bidragande orsak till detta är Peter Wichers (Soilwork) medverkan både som musiker / låtskrivare och producent.

Nu har det så äntligen blivit dags för den nya plattan ”The obsidian conspiracy” och mina förväntningar var således ganska så rejält uppskruvade inför första genomlyssningen. Första intrycket av plattan levde tyvärr inte upp till mina högt uppsatta förväntningar, utan jag tyckte att den kändes lite anonym och identitetslös, men för varje lyssning har guldkornen börjat utkristallisera sig.

Kände i början att de snabba och mycket tekniska låtarna som: ” The termination proclamation”, “And the maiden spoke” och titelspåret “The obsidian conspiracy” helt klart levde upp till den standard som bandet hade satt via sina tidigare alster, och där sistnämnda låt är ett tekniskt speedmonster av sällan hört slag. För varje lyssning har dock de mer suggestiva och ”lugnare” låtarna: ”Emptiness unobstructed”, “The blue marble and the new soul” och inte minst “The day you built the wall” seglat upp och förbi fartvidundren när det gäller min uppskattning.

Musikaliskt har Nevermore skapat en omväxlande platta, där man blandar progressiv teknisk brillians och spelskicklighet å ena sidan, med massiv brutalitet och tyngd å andra sidan. Få sångare kan på ett så enastående sätt som Warrel Dane, förmedla sina många gånger dystra och nästan apokalyptiska sångtexter. Detta visar han inte minst live, där hans inlevelse och scenspråk gör honom närmast oslagbar enligt min uppfattning. På ”The obsidian conspiracy” har man utvecklat den ”lite lugnare” och mer suggestiva sidan av bandet, och denna typ av låtar har fått ett allt större utrymme och dominerar faktiskt plattan, vilket ger plattan en större mångfald och en i slutändan mer lättsmält ljudupplevelse.

Musikerna i Nevermore är helt grymt skickliga på sina respektive instrument, och när det gäller gitarrspelet är Jeff Loomis fullständigt överjävlig, men även trummisen Van Williams lirar som om hans liv stod på spel. Warrel Danes sånginsatser / texter har tidigare nämnts, men är väl värda att nämna igen då just dessa insatser gör Nevermore till ett så suveränt band.  Produktionen har Peter Wichers svarat för, samtidigt som mycket välkände Andy Sneap har suttit bakom mixerbordet, vilket borgar för en massiv ljudbild och samtidigt ypperlig produktion.

Det något bleka första intrycket har efterhand ersatts av en mer och mer övertygande känsla av att ”The obsidian conspiracy” faktiskt håller närmast samma klass som sina förgångare, och denna känsla tror jag kommer att hålla i sig. På den limiterade deluxeutgåvan får man förutom originalutgåvans spår, två extra spår där ”The crystal ship” (The Doors) och framförallt ”Temptation” (The Tea Party) verkar extra intressanta och bör kunna tillföra plattan ytterligare kvaliteter.

www.myspace.com/nevermorefans

8 / 10

Staffan Vässmar