Day Six är ett nytt progmetal
band
från Holland
som här kommer med sin
debutskiva, ett verk bestående av nio långa låtar på totalt mer
än 70 minuters speltid. Skivan är ett s k konceptalbum med
ett science fictiontema:
Fem väderforskare (!)
lyckas få kontakt med
utomjordingar men spärras in av myndigheterna för att tysta ner
det hela. Men en av forskarna lyckas kommunicera med omvärlden
ändå och få ut storyn.
Temat låter som ett rätt så
uttjatat science fiction tema, närmast inspirerat av
UFO-historierna på
50-talet om flygande tefat som störtat och tagits omhand av
amerikanska militären.
Nåväl, för den som gillar
fantasy blandat med musik så kan det naturligtvis funka.
Musiken då? Jo, det finns
mycket välbekant över bandets sound.
Det jag närmast kommer
att tänka på är Rush. Sångaren har en stil som väldigt mycket
påminner om
Geddy Lees sätt att sjunga.
Soundet är inte heller långt ifrån Rush typiska sound men här
finns
också
tydliga
likheter med Porcupine
Tree, ,Dream Theater och Opeth.
Men då är det väl bara att
införskaffa verket? Nej, så enkelt är det inte.
Visst har bandet ett
mycket
intressant sound men
efter många genomlyssningar så kan jag inte
riktigt
få plattan att lyfta och
växa
så
som jag
egentligen
skulle vilja. Vet inte
riktigt vad det är men tror det är så enkelt
som att man har lite
svårt att få till
bra melodier. Soundet är helt OK
med fina
ljudmattor med hårda gitarrer
och en hel del keyboards i bakgrunden. Trummisen jobbar också
helt godkänt. Men, som sagt, det finns lite för lite substans i
vissa av
låtarna och jag kan tycka
att 70 minuter är alldeles för långt med detta innehåll.
Men visst finns där flera
bra spår med hög klass.
Den 9 minuter långa
”Lost identity” är en av
favoriterna som börjar i skönt lugnt tempo men som sen drar på
rejält.
Hela låten varvar lugna och
hårda partier på ett fint sätt och jag gillar klangbilden man
målar upp.
Tidvis är det nästan lite Pink
Floyd och David Gilmour-sound över det hela. Låten
”Castel Gandolfo” är
också bra och kanske den låt som har de tydligaste
Rush-influenserna. Ett annat långt (16 minuter) och inspirerande
spår är
”Inside” med tydliga Porcupine
Tree-influenser. En fin ballad
med härliga gitarrsound
bjuder man också på i
”A soul’s documentary”.
Ett sista ganska starkt spår är
”7th sign”. Övriga låtar har en
del bra partier men är varvade med
mindre inspirerande delar som
gör att man tidvis tappar intresset.
Som debutplatta så är jag
helt enkelt tvungen att ge verket klart godkänt även om det inte
lyckats hålla intresset uppe hela vägen. Men bandet har
onekligen potential och med lite bättre träffsäkerhet i
låtskrivandet så kan det här bli mycket intressant på sikt.
www.myspace.com/daysixweb
www.day-six.com
Betyg: 6 av 10
Karl-Götran Karlsson
|