|
|
När The Hellacopters gav sig ut på avskedsturné för några år
sedan var det med ett överraskande lätt sinne jag gick för att
bevittna det som kom att bli en av de sista spelningarna med ett
av landets bästa rockband genom tiderna. Jag borde egentligen ha
varit helt förkrossad då bandet, från första obskyra
singelsläppet, alltid legat mig varmt om hjärtat. Men någonstans
i bakhuvudet fanns det något som intalade mig att det inte var
någon idé att sörja. För bandets centralgestalt, tillika en
smärre husgud för mig, Nicke Andersson brukar alltid ha något
ess i rockärmen och det spelar ingen roll om det är dödsmetall
med Entombed, soul med Scott Morgon eller något annat projekt
han pysslar med så är det alltid förstklassigt sväng han har
bjuder på. Nickes sinne för medryckande melodier och odödliga
hits kommer alltid att påverka mig oavsett vad det står för namn
på skivkonvolutet så någonstans fanns det ett ljus i tunneln
innan Hellacopters ens hunnit ta de sista ackorden. Jag behövde
inte vänta speciellt länge heller för ljuset i tunneln är nu
redan här och det stavas Imperial State Electric!
Namnet på bandet är i stort sett en täckmantel för herr
Anderssons första soloalster och det märks vem som sitter vid
rodret även på denna skuta. Att det var åt detta håll Nicke
styrde sitt Hellacopters råder det inga tvivel om då flertalet
av låtarnas ursprung går att härleda till just den orkestern.
Men med Imperial State Electric får Nicke fullt utlopp för sin
kärlek till sjuttiotalets rock samt sextiotalets powerpop och
han har snickrat ihop ett album innehållandes några av sommarens
mest självklara hits. Att blanda Kiss med The Beatles eller
Kinks med Alice Cooper är alltså inget främmande för vår
huvudperson och han gör det med bravur! Ta tillexempel ”A
Holiday From My Vacation” och ”Alive” som borde få Gene Simmons
att slå en pling till Andersson nästa gång Kiss skall spela in
en ny platta. Andra höjdare är den popsnygga ”Lord Knows I Know
That It Ain’t Right” samt ”Resign” och ”I’ll Let You Down” där
förutom Beatles även Cheap Trick-influenserna lyser igenom. Men
det finns så mycket mer som tillexempel sköna ”Throwing Stones”
eller medryckande ”Lee Anne” som definitivt tillhör skivans
höjdpunkter. Höjdpunkterna är förövrigt många under det
fyrtiotalet minuter skivan snurrar på.
Musiken är som ni förstår både mångfacetterad och medryckande så
det förslår och svängig rock blir knappast mycket bättre än så
här. Man kan tro att en som ser så mycket i backspegeln när han
skapar musik lätt faller in i de kopierandes svarta hål men inte
Nicke. Han vördar den musik han älskar ömt och tillsammans med
sin egen förmåga att skriva slagkraftig musik blir det istället
något helt nytt men med ”rätt” känsla. Få idag kan återanvända
sjuttiotalets musik så som han. Även den jordnära ljudbilden han
har rattat in gör sitt till och ger skivan ett luftigt och
nyansrik ljud som även det för tankarna till rockens guldålder.
Imperial State Electric debut är precis så bra man kan förvänta
sig och alla fans av sentida Hellacopters kan utan tvekan
inhandla detta album. Men ni som inte bara vill ha en av årets
starkaste skivor utan även ett av sommarens mest givna
soundtrack i er hand bör även ni bege er till närmaste
skivnasare på stört!
www.myspace.com/imperialstateelectric
Betyg: 8/10
Ulf Classon
|
|
