|
Då var det dags för den franske multi-instrumentalisten Nicolas
Chapel att släppa sin andra platta bestående av nio mycket
varierande låtar med en totallängd på knappt 50 minuter.
Återigen är verket helt egenproducerat och Nicolas spelar
samtliga instrument. Han förklarar att han föredrar att på det
här sättet ha kontroll på hela sitt skapande. Han säger ”Jag ser
musikskapandet som att skriva en bok – det blir väl inte bättre
om en författare skriver alla verb och en annan skriver alla
adjektiv?”. Den här gången har han inte använt några som helst
samples på plattan utan riktiga instrument (om nu mellotronen
kan räknas som en sådan, vilket väl är tveksamt – men den
används i alla fall sparsamt).
Namnet Demians kommer från en karaktär från boken ”Demian”
skriven av Hermann Hesse. Huvudpersonen här fascinerade Nicolas,
speciellt hans sätt att uttrycka tankar och funderingar. Nicolas
säger att hans låtar skall upplevas som små ”Demians”, små
funderingar om världen.
Jag måste säga redan här att den här plattan tog mig med storm.
Den väckte nyfikenhet redan från första genomlyssningen och man
upptäckte bara mer och mer efter varje genomlyssning. I början
var jag också alldeles chockad över soundet på vissa av låtarna
– ”Men vad är det här!? Tog jag fel platta – det här kan ju inte
vara någon annan än Steven Wilson!”. Sättet att sjunga, sättet
att komponera ihop låtar, blandningen mellan lugnt och hårt –
allt det där som vi Steven Wilson-fans lärt oss genom åren, det
har också Demians. Och han gör det så bra att alla eventuella
tankar på plagiat eller härmande kan bara rakt av avfärdas. Det
här är tidvis så snyggt att man häpnar. Lyssna på ”Porcelain”,
”Black over Gold” eller avslutningspartiet på ”Feel alive” så
förstår ni säkert vad jag menar. För att inte tala om
praktnumret ”Hesitation Waltz” (mer om detta senare).
Men allteftersom man lyssnade vidare fick man även en hel del
andra associationer. I de första låtarna finns mycket influenser
av Radiohead. Ibland de lugna låtarna finns även tydliga
influenser av Sigur Ros (lyssna till exempel på
avslutningsspåret ”Falling from the sun”). Det kändes också
märkligt att upptäcka hur likt arrangemanget på ”Black over
Gold” är många av låtarna på Peter Gabriels senaste fascinerande
cover-platta ”Scratch my back”. Eller, snarare är det nog så att
både Nicolas och Peter Gabriel inspirerats enormt av Sigur Ros
vilket ju är väldigt intressant. Bland övriga låtar kan man
notera att låten ”Rainbow Ruse” påminner märkligt mycket om en
gammal låt från svenska Carptree (kommer dock inte ihåg vad just
den aktuella låten heter).
För att inte bli alltför långrandig skall jag bara till sist
plocka ut två absoluta favoriter från en platta som uppvisar en
imponerande hög kvalitet på samtliga låtar. Det gäller först
låten ”Overhead” som är en otroligt läcker komposition med
massor av härlig akustisk gitarr blandad med diverse stråkar (!)
och trummor som ger närmast en orientalisk känsla över verket.
Med tanke på att han spelar alla violin- och cellopartier själv
så måste jag säga att jag är djupt imponerad. Låten avslutas sen
med riktigt hårda gitarrer och ett bra ös. Till sist, det stora
mästerverket på plattan är näst sista spåret ”Hesitation Waltz”.
Det här är låten som du med den häftiga ljudanläggningen kan
riktigt få utlopp för din vilda musikpassion. Eller,
alternativt, här har du chansen att en gång för alla få iväg
dina illa omtyckta grannar genom att köra denna låt med högsta
volym mitt i natten (eller – viss risk är det kanske att det
blir du själv som blir utkastad med huvudet före i asfalten!).
Låten inleds med en närmast magisk stämning. En mycket spännande
ljudbild – återigen mycket likt den som vi så ofta får höra från
Steven Wilson och Porcupine Tree – som långsamt växer och
utvecklas med nya infall och nya sound. Gåshudskänsla! Sen
kommer en kolossal final på låten som domineras av ett otroligt
trumsound. Det är här jag skulle tro att man kanske ”äntligen”
kan få full valuta för sin mega-ljudanläggning. Prova själv (jag
menar, om ni vågar med tanke på hyresvärden och grannarna). I
vilket fall –det här är Artrock av allra högsta märke!
www.myspace.com/demiansmusic
Betyg: 9 av 10
Karl Göran Karlsson
|
