|
Det var inte länge sedan vi hörde Terrys ljuva stämma, då han
precis tagit över micken i GIANT. Nu har han återigen slagit sig
ihop med gamle vapendragaren Mike Slamer från Seventh Key och
Slamer. Mike är som några av er vet en riktig veteran då han
även varit med i City Boy och Streets när det begav sig på -70
och -80-talet.
Terry började sin bana som bakgrundssångare i KANSAS 1983 vars
basist Billy Grear också senare ingick i Seventh Key. Annars är
Terry mest känd för att ha bildat Strangeways som debuterade
1987. Enligt ryktet håller Terry på att spela in en
återföreningsskiva med Strangeways samtidigt som du läser detta!
Men låt oss återvända till Diamond Blue. Terry och Mike har fått
ihop en riktigt bra skiva här. Terry säger själv att det är den
här skivan han försökt göra hela tiden men inte lyckats. Mike
drev på honom att hela tiden sjunga bättre, skriva bättre och
spela bättre, vilket hörs då låtarna håller mycket hög klass.
Jag gillar ”Jessie´s gone” som låter som Final Frontier möter
Rick Springfield. En annan favorit är den ganska tunga, i
sammanhanget, ”No more Mr. Nice Guy”. Den absoluta favoriten är
dock ”Face in the crowd” som med sitt akustiska driv i
bakgrunden och lite vemodiga text blir till en låt som jag bara
älskar.
Det finns ytterligare låtar som är bra och musikaliskt påminner
det mycket om Bad Company med Brian Howe och liknande. Gillar ni
det och Terry Brock/Mike Slamer i största allmänhet så får ni
inte missa denna skiva. Den är gjord med hjärta och själ och väl
värd din uppmärksamhet!
Terry
Brock/Frontiers
9 / 10
Peter Dahlberg
|
