Lite sent
påtänkt
kommer
här ett litet omdöme
om det senaste alstret från förra årets stora attraktion vid
Slottsskogsfestivalen; RPWL, nämligen deras dubbel-CD
”The Gentle Art of Music”. Det här är inget nytt studioalbum
utan en sorts blandning mellan
”Greatest Hits” och
”RPWL unplugged”. Verket markerar en nystart för bandet i och
med bildandet av det egna skivbolaget med samma namn som skivan.
Första CDn är en regelrätt
”Greatest Hits”-platta där man radar upp det bästa ifrån alla
studioalbum, rätt och slätt i kronologisk ordning.
För en nykomling
som aldrig hört bandet
förut
måste jag säga att det
förmodligen är en rätt trevlig introduktion och
att den helt klart
visar hur RPWL utvecklats i stil genom åren. Dessutom tycker jag
att man verkligen lyckats plocka ut russinen ur kakan.
Självklart inleds plattan med genombrottslåten
”Hole in the Sky” som
liksom låten
”Crazy Lane”
beskriver den Pink Floyd inspirerade första tiden för bandet.
Därefter följer ett par låtar från den likaledes magnifika
”Trying to kiss the sun” plattan. Bland dessa finns en personlig
favorit,
”Home again”. Detta är
en låt som på ett gripande sätt beskriver en av de allra största
händelserna i ens liv:
Dagen man får sitt första barn. Ett känslomässigt omvälvande
ögonblick som
märkligt nog inte
i varje ögonblick och för varje människa upplevs som
överväldigande lyckligt. Här finns också fullt av oro inför
framtiden och frågor om hur man som
föräldrarpar skall gå framåt. Låten fångar dessa känslor på ett
otroligt fint sätt och jag själv tycker denna låt helt enkelt är
ett mästerverk (lyssna också på de
enkla men
läckra trumvirvlarna som avslutar låten!). Sen fortsätter det
med ett par låtar från
mellanspelet
”Stock” och sedan ett par låtar från
”World through your eyes”, däribland den
fenomenala hiten (i alla fall borde den blivit det)
”Roses” med gästsångaren Ray Wilson.
Till sist kommer
”Silenced” och
”Choose what you want to look at” från senaste plattan
”The RPWL Experience” som ger prov på en lite rakare och råare
rock från bandet. Alltså, en väldigt välkomponerad kompott som
lyfter fram bandet från sin allra bästa sida.
CD nummer två är väldigt annorlunda och påminner om en
”unplugged”-platta. Mycket avskalade och annorlunda versioner av
några utvalda låtar. Helt
”unplugged” är det inte för på flera av låtarna kommer
elgitarrerna
fram men det är ändå i en väldigt begränsad omfattning. Många av
låtarna har fått ett helt nytt komp. Ibland är det stråkar och
blåsinstrument och ibland är det lite mer exotiska instrument, t
ex indisk saz (självklart på exempelvis låten
”Trying to kiss the sun”).
Stråkarrangemangen fungerar i allmänhet väldigt bra men ibland
känns det lite mindre lyckat (t ex i
”Farewell” som är mer lyckad i originalversionen).
Ett par tidigare outgivna låtar finns med. Det är låtarna
”Moonflower” och
”Cake” och som faktiskt känns väldigt annorlunda i RPWLs
repertoar. Särskilt gäller det låten
”Moonflower” som låter som en mjukjazz-låt med Svante Turesson
och Sylvia Vrethammar (här sjunger Julia Schröter tillsammans
med Yogi Lang)!.
Lite kul men känns kanske lite udda. Bästa låten på denna andra
CD tycker jag utan tvivel är
”World Through My Eyes” där man gjort ett läckert arrangemang
med indiska instrument (Saz och diverse rytminstrument).
Eller är det månne jamaikanska bensinfat man spelar på? I vilket
fall, det är oerhört effektfullt och njutbart.
Det är svårt att lämna ett slutomdöme på ett verk där de två
plattorna är så olika.
Jag ger helt klart full pott (10 poäng) för den första CDn. Den
visar verkligen på ett övertygande sätt varför RPWL är en av de
klarast lysande stjärnorna inom Artrocken just nu och
varför de också har varit det
under de senaste
10
åren.
CD 2 är också bra men den experimentella naturen har även gått
lite hårt åt vissa av låtarna så betyget blir där något lägre (8
poäng).
Nu väntar vi med spänning på nästa studioalbum som troligen
släpps nästa vår.
Jag tror också att det är viktigt att bandet nu ger allt vad
gäller nyinspelad musik för att behålla sina fans och eventuellt
få nya. De senaste åren har vi sett både live-plattor och
DVD-plattor och när nu den senaste plattan återigen bara är
omtuggningar av tidigare låtar så finns en risk att man har s a
s återanvänt sitt material lite för mycket.
Så nu gäller det att visa framfötterna med en ny studioplatta.
Men jag tvivlar inte på något sätt att inspirationen har sinat.
Inte minst alla soloplattor de senaste åren har visat vilket
fantastiskt gäng musiker vi har att göra med. Men man behöver
kanske lite tur också i en tuff bransch med ett nystartad
skivbolag.
Det är bara att önska lycka till.
www.myspace.com/rpwl
www.rpwl.net
Betyg: 9 av 10
Karl-Göran Karlsson
|