|
Dagens recensionsobjekt Solitude härstammar från Värnamotrakten
och har lirat ihop sedan 2006. Man var under förra året ute på
en kortare turné tillsammans med bandet Twelvestep, kallad
”Breakdown tour 09”. Därefter gick bandet in i studion för att
spela in ett par låtar. Till sin hjälp i Studio Fredman (In
Flames, The Haunted, Soilwork mfl, mfl) hade killarna Henrik Udd
som producerat och mixat ”The Revival”, som resultatet av dessa
inspelningar kallas.
Första kontakten med Solitude blev för mig klart positiv, då jag
uppskattar den typ av musik som bandet representerar. Ända sedan
Solitude bildades har de arbetat på att försöka skaffa sig ett
eget sound, och man har använt sig av ett mycket inarbetat
koncept, där de tunga gitarrerna blandas med snygga dynamiska
melodier. Vokalmässigt varvas scream / clean -sång även det på
ett mycket väl beprövat sätt.
Solitude – ”The Revival” är en fyraspårs-ep, där samtliga spår
håller en förbluffande hög standard och som omedelbart känns
hemtama och välbekanta. Det där med att skaffa sig ett ”eget”
sound som det skrivs om i pressreleasen har man väl inte lyckats
så väl med, då deras sound tillhör samma skola som många av de
dominerande Göteborgsbanden inom den melodiösa thrashen. Detta
är dock inget som på minsta sätt är störande då bandets musik,
precis som förebildernas håller så hög klass. Ska man försöka
beskriva bandets sound så hamnar man någonstans mitt i mellan
In Flames under deras ”Colony / Clayman”-period, och den lite
mer ”hitbetonade” musik som Dead By April representerar.
Låtarna på ”The Revival” känns som sagt mycket välbekanta då man
hör dom för första gången, och precis som på tidigare nämnda
bands alster, är dom lika välskrivna och snyggt framförda. Den
sextonårige sonen är precis som far sin en stor och väl
inlyssnad In Flames-fantast, trodde att det var ett nytt
IF-album som skulle recenseras, så visst är influenserna mycket
tydliga i bandets musik!! Patrik Larssons röst och sätt att
sjunga låter emellanåt som en ung Anders Fridén, och hans
screamstämma har en fantastisk energi och nerv. I de många
gånger mycket medryckande refrängpartierna känns släktskapet
till Dead By April mer tydliga, då de på samma sätt känns
”hitbetonade”.
Precis som i fallet med många band inom genren, är gitarrspelet
både tungt och melodiöst och mycket snyggt framfört. Dennis
Warelius och Christoffer Apell delar på det musikaliska utrymmet
på ett bra sätt, med tungt riffande och snygga solopartier i
stämmor. I kombination med en tight och samspelt rytmsektion är
helkonceptet på förhand givet att lyckas.
Henrik Udds produktion / mixning är som vanligt i fallet med
många alster som är inspelade i Studio Fredman förstklassig, och
är både tung / massiv men ändå nyansrik.
Enligt pressreleasen arbetar bandet på nytt material som ska ges
ut under 2011, och håller debutalbumet samma standard som på
denna ep, är nog bandets framtid tryggad för lång tid framåt.
www.myspace.com/solitudeswe
7 / 10
Staffan Vässmar
|
