|
Ofta när man snackar om betydelsefulla personer på den
progressiva scenen i Sverige idag, kommer namn som Roine Stolt,
Daniel Gildenlöw mfl upp. Ett namn som också ofta nämns med
betydande respekt är: Daniel Flores
Otaliga är de band/projekt (Mind´s Eye, Xsavior, Tears of anger,
Crash the system, mfl, mfl) som bär denne utmärkte musiker /
kompositör / producents signatur. Emellanåt undrar man hur det
är möjligt att kunna vara så otroligt kreativ/produktiv, och
ändå hålla en så hög kvalitet på de plattor som kommer i en
aldrig sinande ström. Denna gång har Daniel satt ihop ett band
kallat ”The Murder Of My Sweet”, och vid sin sida har han som så
många gånger förut, Johan Niemann (Mind´s Eye mfl) på bas.
Daniel och Johan har som sagt samarbetat i ett antal olika
konstellationer tidigare, och är en tight och väl sammansvetsad
rytmsektion. Med sig ifrån Crash the system–projektet har han
herrar Daniel Palmqvist (gitarr) och Andreas Lindahl
(keyboards), samt den nyligen upptäckta vokalissan Angelica
Rylin.
The Murder Of My Sweet – Divanity är en sådan där platta som jag
hade det jäkligt svårt att komma underfund med, och då handlar
det främst om ifall jag gillar det jag hör eller inte.
Text och musik är skrivna tillsammans av Daniel Flores och
Angelica Rylin. Musiken är väldigt storslagen och genomarbetad,
med stora svulstiga keyboard/stråkarrangemang från Andreas
Lindahls känsliga fingrar, samtidigt som Daniel Palmqvists
gitarrspel adderar både tyngd och massivitet. Angelica Rylin har
en både vacker och kraftfull röst som passar väl in i det
musikaliska sammanhanget. Plattan är klanderfritt producerad och
mixad av Daniel Flores, och har mastrats av Mats Lindfors (Gorgoroth,
Candlemass, Glenn Hughes, Talisman mfl) i Cutting Room-studion,
och givetvis låter det kanonbra om plattan med en suverän
ljudbild och balans mellan instrumenten.
MEN!!
Det är låtmaterialet som jag har stora problem med att ta till
mig!! Visst är det skickligt skrivet och mycket kompetent
framfört, men jag får hela tiden en känsla av att det låter som
om man har försökt hitta en hybrid mellan Schlagerfestivalens
tonspråk och lite tyngre progmetalltongångar, och i mina öron
låter det både banalt och ointressant. Har säkert lyssnat igenom
plattan ett tiotal gånger och tyvärr kommer jag fram till samma
sak varje gång, nämligen samma känsla av ”Melodifestivalsprog”,
och jag upptäcker efter ett tag att låten ”Destiny” har
skrivits tillsammans med den, inom Schlagerkretsar så
välrenommerade kompositören Bobby Ljunggren. Således en mycket
tydlig indikation på att jag inte varit helt ute och cyklat i
min analys av plattan.
Har i vanliga fall inget emot att blanda tyngd och kraft med
melodiösa partier, men då måste det göras på ett bättre och mer
varierat sätt än vad man gör på denna platta. En annan sak som
ger mig samma ”Melodifestivalsprog”-känsla är att arrangemangen
är mycket likartade låtarna emellan, och då också de ibland
alltför utstuderade stråkarrangemangen, vilket ytterligare
förstärker känslan av massproducerad ”slit och släng”-musik.
Likheten i arrangemang gör det ibland dessutom svårt att skilja
låtarna åt. Ändå har låten ” Bleed me dry” satt sig
ganska så rejält, och jag kan emellanåt komma på mig med att
nynna lite förstrött på den, men detta räcker definitivt inte
till för att jag ska ta till mig helheten. Det enda som jag
tycker hade kunnat rädda upp detta låtmaterialet /
arrangemangen, hade varit en ultramaskulin growl/scream-stämma
som bryter av mot det emellanåt alltför sockersöta och
välpolerade.
Tyvärr kan jag bara konstatera att denna gång når Daniel Flores
definitivt inte upp till sin vanliga höga kvalitetsnivå. Det här
är absolut inte någon dålig platta, men i min bok går den
fetbort, trots den bombastiska avslutningslåten “Death of a
movie star” som jag tycker är en alltför tydlig och lite
småbillig flört med Queen-klassikern “Bohemian rhapsody”.
www.themurderofmysweet.com
www.myspace.com/themurderofmysweet
4 / 10
Staffan Vässmar
|
