|
Symfonisk power metal kan ibland vara riktigt underhållande. Som
tillexempel tidiga Rhapsody innan dom började kopiera sig själva
och helt enkelt bara blev för mycket. Det är även dessa
italienare som man osökt kommer att tänka på hela tiden när man
lyssnar på franska Kerions nya skapelse ”The Origins”. Precis
som Rhapsody så kombinerar Kerion glättig power metal med
svulstiga orkesterarrangemang och lyrik om drakar, demoner,
kungar och riddare. Det som dock skiljer banden åt, och som för
in tankarna på den nederländska scenen med band som Epica och
Within Temptation, är att Kerion har en skönsjungande kvinna vid
namn Flora vid rodret. Hon har en vän och vacker stämma som
emellanåt duellerar med en rosslig manlig strupe vilket ger
ytterligare en dimension till musiken. Till detta finns
naturligtvis en välregisserad och majestätisk kör som ger kraft
åt refrängerna.
Allt detta hade kunnat bli bra om bara låtskrivarna förstått att
det krävs enkla och allsångsvänliga refränger för att låtarna
skall sätta sig. Det krävs även variation på låtarna för att det
inte skall flyta ihop för mycket. Musiken må vara varierad och
smått progressiv emellanåt men låtarna följer allt för mycket
samma mall hela tiden. Men det krävs också att
orkesterarrangemangen känns äkta. Jag vet inte om dom är äkta då
det för det mesta känns allt för syntetiskt och inte alls lika
genuint som en riktig orkester gör. Sen har vi de medeltida
tongångarna som låter som samplingar från en keyboard och som
blir smått irriterande då det ligger helt fel i ljudbilden. Det
medeltida konceptet köper helt jag men sättet de framhävs på
tillför föga något.
Nej Kerion tillför knappast något nytt till den symfoniska power
metalen även om man märker att potential finns. Med mer vässat
låtsnickeri och en bättre produktion så kan nästa platta bli
riktigt intressant dock. Men till dess får vi nöja oss med att
lusten för att gå runt och småvissla taskiga medeltida melodier
faller på efter varje lyssning av ”The Origins”.
www.myspace.com/kerionquest
http://kerion.net
Betyg: 4/10
Ulf Classon
|
