|
|
Edensong matchar sin klassiska progressiva rock med en hemsida
som är värd ett besök för sitt snitsiga upplägg i form av en
gammal bok som vi kan bläddra fram och tillbaka i. (www.edensongtheband.com).
Stilig start. Där kan vi också läsa korta citat från diverse
media som hyllar bandets debut ”The fruit fallen”. I min hand
och cd sitter efterföljaren ”Echoes of Edensong” att ta
ställning till. Plattan är delad i en studio- och en livedel,
vilket bland annat ger möjlighet att höra hur de hanterar
studiospåret ”Beneath the tide” på scen. Vi har att göra med ett
ganska stort band – 7 personer – vilket gör att man, utöver
ordinarie rocksättning, kostar på sig en cellist, en flöjtist
och en extra trummis(!). Inspirationskällorna är de klassiska
sjuttiotalsbanden i den progressiva genren, med en extra
blinkning till Jethro Tull, Focus och Curved Air. Det hörs att
Edensong även är väl inlyssnade på nyproggare som Ayreon och
Dream Theater.
Produktionen doftar även den mycket sjuttiotal, med en ganska
murrig och ”analog” ljudbild. När alla sju i bandet agerar
samtidigt drunknar nyanserna i ljudväggen emellanåt. På en mer
finstämd sak som andraspåret ”Lorelai” fungerar det hela dock
utmärkt och vi får en tidlös, läcker karamell att suga på. James
Byron Shoen står för sången och gitarrspelet. Han har en ljus
röst som fungerar fint i helheten, men kan bli lite gnällig och
ansträngd i de tyngre partierna. Och tyngre blir det på
tredjespåret ”To see but not beleive”. Här smattrar de dubbla
baskaggarna friskt och, i mitt tycke, tappar bandet spänsten i
musiken när de leker hårdrock.
Arrangemangen är överlag fantasifulla och man använder sig
verkligen av Barry Seroff´s flöjtspel som en snygg ornamentering
i samtliga nummer. Tyvärr tycker jag att han mixas ned lite för
mycket i vissa partier, där flöjten skulle kunna tillåtas en mer
Ian Anderssonsk roll som ledande melodidrivare. De tre
livespåren visar på att bandet är ytterst kompetenta och håller
klassen även utan studions möjligheter. ”The reunion” ger oss
Genesis anno ”Trespass” varvat med Black Sabbath - tunga riff.
Intressant, men lite för disparata bitar för min smak. Plattans
inledandestudiolåt ”Beneath the tide” framförs enligt noterna i
liveversionen och skiljer sig endast genom lite grötigare
ljudbild och att baskaggen haltar ett par gånger. Avslutande
bonusspåret ”The sixth day” sammanfattar de plus och minus jag
påpekat.
Sammantaget är ”Echoes of Edensong” en i stora stycken lyckad
musikalisk tidsmaskin. Här finns gott om idéer, genomarbetade
texter, skickliga musiker och spännande arrangemang. Emellanåt
mal det dock på tomgång och jag tycker att de pop- och
jazzinfluenser de stora sjuttiotalsbanden flikade in för att få
musiken att lätta, saknas. Edensong drar på med malande riff
istället. Men de har klart framtiden för sig, även om musiken
speglas i dåtiden.
www.myspace.com/edensong
www.edensongtheband.com
7/10
Hans-Åke Höber
|
|
