|
Då kom så äntligen ett efterlängtat solosläpp. Sist det begavs
sig var 2005 med
“Elements Of Persuasion” och partner/låtskrivare då liksom nu är
Matt Guillory på keyboard och bakgrundssång. Enligt utsago ville
de nu producera en mer aggressiv platta och Labrie beskriver
stilen som “Gothenburg Metal” med en del progressiva inslag.
Den nu så populära avarten radiometal är det absolut inte tal
om, här presenteras den äkta varan då som sagt med en del
progressiva vinklar och jösses vad rätt det blev. En nyhet i
Labrie lägret är inslag av avgrunds-growl som exempelvis i
inledande One More Time vilket sjöngs av trumslagaren i denna
sättning nämligen svensken Peter Wildoer (Darkane). Mer svensk
anknytning blir det när mastringen och mixningen görs av Jens
Bogren (Opeth, Soilwork, Katatonia, etc.) på Fascination Street
Studios i Örebro.
Går vi in lite på ämnet dissekera börjar plattan med högt
”metal” tempo samt skriksång så överraskningsmomentet blev
onekligen total
J
och snart kom Labrie`s stämma in lika bra som i sina bästa
dagar, han är ju trots allt stundtals något ojämn. På nästa spår
Jekyll Or Hyde fortskrider blandningen av skrik och vanlig sång
båda förövrigt av god vigör och fingertoppkänsla dessa emellan.
Lugnare inledning kommer med längsta femminuters Euphoric och
här känner vi mer igen Labries kompositioner från tidigare
soloplatta och projekt.
Trots att albumet går en hel del åt hårdare metal så står
melodin alltid i centrum. De individuella prestationerna håller
också hög klass som det tekniskt skickliga gitarrspelet från
Marco Sfogli och trots att keyboard ofta liksom i Dream Theater
som vi nu måste få jämföra med får stå lite i bakgrunden visas
här hur viktiga de är för ljudbilden, speciellt i de mera
lågtempospåren som nämnda Euphoric och albumets enda ballad
Coming Home. Mr
Guillory är inte bara en viktig kugge i soundet, låtsnickeriet
är också här ett gediget hantverk. Resten av banduppsättningen går heller
inte av för hackor för ärligt talat vilken skicklig
instrumentalist vill inte var med i lag Labrie?
James Labrie och Guillory har fått ihop ett starkt album med
både driv, melodi och varierad karaktär där konceptet inte är
unikt men ack så bra. Sången är det bästa jag hört på ett bra
tag och ett vinnande tema Göteborgs-Metal med utsvävningar är
den röda tråden undantaget balladen tillika slutspåret
Coming Home. Ltd versionen innehåller även Jekyll Or Hyde (Demo)
och Coming Home (Alternate Mix)
Lagom till andra solosläppet kom beskedet att Mike Portnoy
slutar i Dream Theater så varför inte anlita herr Wildoer som
sköter sig mer än godkänt både bakom mick samt pukor;) Och
slutligen vill jag gärna se den klockrena bokningen till nästa
års Metaltown kallad
James Labrie!
www.jameslabrie.com
www.myspace.com/officialjameslabrie
8/10
Conny Myrberg
|
