|
På studioalbum nummer tretton står Heart på en scen ganska
fjärran från de arenor som fylldes av AOR-fans under andra
halvan av åttiotalet. Icke desto mindre känns detta tillbaka
till rötterna-grepp väldigt naturligt i händerna på systrarna
Wilson och deras samspelta band. Inspelningen låter nästan som
en MTV unplugged-platta; det är akustiskt dominerat och väldigt
live-ljudande. Och allteftersom den varma, luftiga ljudbilden
släpper igenom det ena stränginstrumentet efter det andra växer
en hemtrevlig atmosfär fram. Det är nästan så att man kan känna
doften av stearinljus.
There you go again
stampar igång ”Red velvet car” i en stil som kunde passa Tina
Turners bluesigare sida. The Who-drivet i W.T.F tar upp
skivan till sin intensivaste stund innan den stråksmäktande
titellåten gungar förbi i en närmast meditativ stämning
tillsammans med hyllningen till hemstaden Seattle, Queen City.
Och så fortsätter det. Fina, välspelade låtar passerar, om inte
obemärkt, så åtminstone utan att sätta djupare spår i lyssnaren.
Det är istället de fina stämningarna och den sköna live-känslan
som gör skivan hörvärd mer än ett par gånger. Bandet är oerhört
tight vilket alla som hört Heart live kan intyga. Jag har till
exempel inte hört många grupper tolka Led Zeppelin med samma
styrka och självklarhet som systrarna Wilsons anhang.
Den John Mellencamp-ekande Safronia´s mark och den
förtjusande Closer to the sun är dock lite för ensamma om
att få stående ovationer i mitt vardagsrum vilket innebär att
”Red velvet car” stannar vid en respektfull sjua. Men jag kan
tänka mig att en konsert där de framför verket i sin helhet och
spetsar med ett par publikfavoriter blir en större upplevelse.
www.heart-music.com
www.myspace.com/heart
Betyg: 7/10
Jukka Paananen
|
