E-Mail

info@artrock.se

 

Recensioner

Gästbok

ArtRock MySpace

 
 

 

 

The Shadow Theory – Behind The Black Veil (InsideOut Music/Century Media)

 
1. I Open Up My Eyes
2. The Sound of Flies
3. Ghostride
4. Welcome
5. By the Crossroads
6. Selebrate
7. Snakeskin
8. Sleepwalking
9. The Black Cradle
10. A Candle in the Gallery
11. A Symphony of Shadows
Devon Graves: Vocals, flute
Demi Scott: Keyboards
Arne Schuppner: Guitar
Kristoffer Gildenlöw: Bass
Johanne James: Drums

 

Plattan, Behind The Black Veil, med The Shadow Theory kan mycket väl vara bland det märkligaste jag hört på länge. Möjligtvis kan den liknas vid en mix av Pink Floyd, Jethro Tull och Nevermore. Lägg därtill några Queen-inspirerade körarrangemang så förstår var och en att detta inte är något som kommer att spelas på reklamradion.

Första gången som plattan snurrar hemma så sitter jag mest med öppen mun och fånstirrar tomt framför mig. Jag har svårt att höra låtstruktur och söker febrilt efter en röd tråd att hänga upp lyssnandet på. Det är spretigt och omständigt. I ena stunden skira toner från en flöjt, i andra stunden dubbeltrampsmangel och skrikande gitarrer.

Redan vid andra lyssningen så kommer jag på mig med att nicka igenkännande när vissa partier dyker upp. Högerfoten trampar lite försiktigt med i takten och den öppna munnen börjar krökas till ett litet leende. Helt klart är plattan en utmaning för den som kanske enbart lyssnar på låtar med lite mer konventionell uppbyggnad med vers och refräng. Men om man ger den lite tid så får man snart sin belöning.

Som jag nämnde inledningsvis så spänner låtarna över stora fält.I låten The Sound of Flies tycker jag mig ana ett uns av Pink Floyds Breathe. Inledningsgitarren i By the Crossroads skulle kunna vara hämtat från Kai Hansens arsenal av riff. Längre fram i låten får den ett litet anslag av något som ger lite vibbar av Beatles eller möjligtvis Big Elf. Det är avgjort väldigt svårt att ge en bra beskrivning av vad man kan vänta sig från The Shadow Theory och deras nya skiva. Det är helt enkelt bara att ge den ett försök, och förhoppningsvis bli glatt överraskad.

Enligt pressreleasen så berättar texterna en story om en man som vaknar från en mardröm, bara för att kastas in i nästa och nästa och nästa. Till slut så vet han inte vad som är dröm och vad som är verklighet. I mitt fall dröjde det bara till andra lyssningen innan jag vaknade och insåg att The Black Veil är en riktigt bra platta som rekommenderas varmt till alla som vill ha lite tuggmotstånd i sitt musiklyssnande.

www.myspace.com/theshadowtheoryofficial

 

Betyg: 7/10

Eric Eklund

 
 

 

 

  

 

  

  

10. En blivande klassiker
9. Topp ”inom genren”
8. En av de bättre ”inom genren”
7. Genomgående bra med några toppar
6. Klart godkänd
5. Okej för slölyssnande
4. Vissa delar går an
3. Behöver en hel del uppryckning
2. Inte mycket som klarar sig här
1. Vi glömmer denna