|
Känns inte som dessa megamusikaliska killar behöver någon
närmare beskrivning, här släpps deras nästa skiva efter
monstersuccén "Mercy Falls" som in mina ögon/öron är en skiva
vilken betytt otroligt mycket för musikvärlden och inte minst
för undertecknad själv. Ända sen jag skrev recensionen på
föregångaren har jag flitigt spelat densamma och den tröttnar
jag ALDRIG på. Mercy Falls är enligt mig en verkligt värdig
avtagare till "Operation Mindcrime" i alla händelser koncept,
musikaliskt osv. och det är ta mig sjutton inte illa det.
Hur som helst med ovanstående i bagaget trodde jag väl aldrig
att de skulle kunna leva upp till en lika kompetent
efterföljare. Jag har mycket intresserad följt studiorapporterna
som SW lämnat efter sig på youtube, och det har verkligen gett
en insikt att de enligt mitt tycke lever i en helt egen liga...
Faktum blev inte mindre för ett par veckor sedan när de lämnade
efter sig videon till "Alley Cat". Då tänkte jag att detta inte
borde vara möjligt, har de verkligen inte tömt sina banker på
ideér och uppslag med vad som kan falla in på "The Great Escape"
Som jag nämnt innan sågs alla studioklipp ett antal gånger innan
promon anlände och försökte med tafatta försök bygga ihop låtar
och förväntningar men samtidigt hålla dessa nere. När jag sedan
fick chansen att även recensera "The Great Escape" var jag
minsann inte sen att greppa tag om denna skönhet
J.
Efter en veckas mer eller mindre konstant lyssnande upptäcktes
allt mer av finesserna bland alla tvära kast. Den har samma
fruktlöst höga standard som "Mercy falls" vilket jag trodde
aldrig skulle kunna hända. Skillnaden skulle väl då vara att "Mercy"
är lite vassare i sitt koncept med historian som löper genom
skivan. Det fins iofs en liten koncepthistoria även på
titelspåret ”The Great Escape" vars låtlängd är lite över 30 min
J.
Alla musiker visar här hur fantastiska dom är på sina
instrument. Jag är verkligen helsåld på basisten Andreas
Blomqvists ljud och som med briljans smeker fram tonerna ur alla
band och strängar då allt som kommer ut ur högtalarna
fullkomligt paralyserar mig. Att Trummisen "Johnny Sandin"
lyckas följa sina kumpaner är också det beundransvärt. Här finns
det fantastiska harmonier, lysande verser och kanonrefränger som
avlöser varandra för att i nästa sekund vräka på så det står
härliga till och jag blir alldeles tom i skallen, då på ett
positivt sätt. Man drömmer sig bort och bara följer med i
gunget. Tommy Karevik skojar man inte heller bort, han lyfter
låtarna till makalösa höjder och att lyckas sjunga melodier när
det fladdras iväg bland strängar skinn och tangenter, det fixar
han med vill jag lova.
Låtarnas
uppbyggnad går knappast att gissa sig till, här
vrider och vänder det sig utan att för den delen tappa fokus och
det blir en lika intressant lyssning rakt genom hela skivan.
Heller inga nämnvärda dalar utan här är avlöser sig en jämn
skörd av kanonmaterial men om något måste hävas fram lite extra
så blir det "Alley Cat", "King of Whitewater" och titellåten
"The Great Escape" med sina fantastiska 30 minuter.
Sist men inte minst är jag hiskeligt nyfiken på hur de skall
finna någon som lever upp till trummis Sandins talang sedan han
nu flaggat för avhopp
L.
Seventh Wonder har gjort det igen med ett album som håller för
lyssning många många gånger framöver.
www.myspace.com/officialsw
www.seventhwonder.nu
Betyg denna gång blir en stark 9/10
Niklas Johansson
|
