Agents of  Mercy – Dramarama (Foxtrot Records)

Roine Stolt från Flower Kings fortsätter sina eskapader inom andra bandskepnader (den mannen verkar helt outtröttlig!). Men tur är väl det! Här kommer andra CDn i konstellationen Agents of Mercy som består av ännu en samling progressiva rockmusiker av yppersta världsklass. Framförallt är det ett superintressant samarbete mellan Roine och sångaren Nad Sylvan. Nad är en av de båda musikerna (den andre döljer sig under namnet Bonamici) som låg bakom den sensationella plattan Unifaun. Den recenserades tidigare här under 2008 och det är en av mina absoluta favoritplattor under de senaste åren. Framförallt är det Nads sångröst som är anmärkningsvärd, en sorts blandning mellan Peter Gabriel, Phil Collins och Fish! Men det är ju naturligtvis inte bara rösten utan även sättet han sjunger på som sticker ut. Han är en av de få sångare som vågar ta ut svängarna mer teatraliskt, både som historieberättare och skådespelare, vilket ju var Peter Gabriels stora talang under Genesis 70-talsera.

Bandet i övrigt uppvisar också imponerande meriter. På klaviatur finner vi ingen mindre än Lalle Larsson, denne virtuos på tangenterna som förutom egna produktioner spelar i bland annat Karmakanic. Och på tal om Karmakanic (och virtuoser!) så har vi även Jonas Reingold på bas (som även spelar i Flower Kings så nu har vi nästan gått varvet runt igen). Det är bara trummisen Walle Wahlgren som är en ny bekantskap för mig men det var sannerligen ingen dålig debut.

Alltså, ni förstår nog själva att förväntningarna var på topp när jag lade denna platta i CD-spelaren. Nåväl, viss sund skepsis finns alltid när den här typen av supergrupper spelar upp sina verk. Det är inte alltid som tidigare meriter hjälper när det gäller att få ihop ett bra och inspirerat verk tillsammans. Men i det här fallet kunde man sannerligen känna sig lugn. Den här plattan är så full med melodiös 70-talsinspirerad rock att man häpnar. Sen inser man efterhand att i stort sett allt på plattan är inspelat live i studion. I alla fall är det mitt intryck. Det finns väldigt lite som är pålagt efteråt känns det som. Lite stämsång här och där, lite stadsljud, någon klämtande klocka etc. Men i huvudsak får jag känslan av att majoriteten av allt är inspelat i en enda tagning, dock säkerligen föregången av långa och tidvis svåra repetitioner. Man får en liten inblick i detta när (tror jag) Jonas Reingold klämmer i med ett ”Ja men där satt den ju för f-n!” efter det mäktiga slutet i låten ”Conspiracy” (som låter så typiskt Flower Kingskt men även påminner om tidiga Kaipa-soundet).  

Plattan innehåller 12 högklassiga verk där jag tycker man kan plocka ut 5-6 av dom som varande på gränsen till små mästerverk. Mitt absoluta favoritspår är ”We have been freed” som har så mycket genuin 70-tals-Genesis-känsla i sig att jag nästan höll på att smälla av när jag hörde den första gången. En sorts märklig men helt oemotståndlig kombination av sound från Trespass-Foxtrot-Wind-and-Wuthering-skivorna. Fantastisk sång av Nad och otroligt melodiösa partier där Lalle lägger på den ena Mellotron-mattan efter den andra plus ett avslutande inspirerat solo av Roine. Närmare det genuina Genesis-soundet går inte att komma (möjligen med undantag av tidigare nämnda Unifaun-platta). Ett annat mästerverk men av ett helt annat slag är låten ”Journey” som mer bygger på ett oerhört skönt grundkomp kring vilket alla musikerna mer eller mindre improviserar (Lalle Larsson gör det mer eller mindre hysteriskt i vissa partier – om jag skall uttrycka mig rakt på sak). Det här skulle man kanske hellre vilja uppleva live men det näst bästa är naturligtvis att det har fångats så här på en platta. Sen måste jag ju bara också nämna låten ”Meet Johnnie Walker”. Maken till ”cathy” melodi med härligt sväng får man faktiskt leta efter. Här är det då snarare inspiration från Electric Light Orchestra och kanske Queen som man först kommer att tänka på. Fast texten är väl snudd på whisky-reklam vilket förmodligen gör att den knappast blir en stor hit på (den politiskt korrekta) marknaden. Men det hade väl ingen (?) räknat med ändå och jag kan tänka mig att man hade rätt roligt när man snodde ihop detta tillsammans. Den efterföljande ”Cinnamon Tree” är också en härlig inspirerande låt där man rycks med i refrängpartiet (man rent av lallar med, eller hur Lalle!). Skall man till sist nämna ännu en smått sentimental favoritlåt så är det låten ”Last few grains of hope”. Otroligt fin melodi men kanske kunde man kortat av den långa avslutningen som har lite väl många upprepningar kring samma tema. Skall jag sen nämna en sista låt som sticker ut så är det den lilla näpna historien ”Roger the tailor”. En uppfriskande humoristisk låt där Nads teatertalanger verkligen kommer till sin rätt. Hans sätt att beskriva hur skräddaren retar upp damen som klagat på hur hennes tidigare inköpta kreation krympt är obetalbar!

När man då till slut måste sätta ett betyg på detta verk så måste jag medge att ribban verkligen har satts högt redan från början med tanke på vilka musiker vi har att göra med. Ifall Agents of Mercy här givit ut sitt debutverk hade man säkert frestats att sätta högsta betyg. Men som den perfektionist man är vad gäller vad som är ett fullständigt mästerverk inom denna genre så tvekar jag här och väljer att i alla fall dra av lite för en del mindre lyckade inslag på plattan. Det gäller (tyvärr) det faktum att inspelade live-akter oundvikligen får vissa inslag som inte är helt i harmoni och i den timing som annars kan filas till det oändliga på mixerbordet. Det finns också vissa partier där de inblandade musikerna går lite till överdrift i improvisationerna. Det här gäller kanske speciellt Lalle Larsson som i den annars helt suveräna låten ”Journey” då och då går över i rena disharmonier i vissa partier. En del kanske gillar det men undertecknad har lite svårt för det. Men Lalles prestationer på samtliga låtar i övrigt är helt makalöst bra så det här är bara en liten detalj. Sen finns ett par låtar som möjligen släpar efter lite i originalitet och nerv men som för den skulle inte kan betecknas som dåliga.

Men i vilket fall – ännu en makalöst bra platta av Agents of Mercy. Kan man ställa en from förhoppning att denna bandkonstellation fortsätter att spela ihop för fler höjdarupplevelser live och på skiva? Jag önskar att det vore så.

www.myspace.com/agentsofmercy

Betyg: 9 av 10

Karl -Göran Karlsson