|
En del musiker verkar ha precis hur mycket kreativitet som helst
inom sig och formligen sprutar ur sig alster i parti och minut.
Tyvärr kan slutprodukten bli lidande kvalitetsmässigt då det
ibland handlar om kvantitet före kvalitet. Detta är dock inte
fallet när det handlar om dagens recensionsobjekt ”A rare moment
of insight” med Stockholmsbandet Brother Ape. Dryga året efter
senaste releasen har det redan blivit dags för uppföljaren,
vilket är den femte plattan med bandet på lika många år. Hur man
kan vara så produktiva och ändå lyckas hålla en så skyhög och
jämn kvalitet på samtliga tidigare alster är för mig ofattbart.
Det kändes direkt vid första genomlyssningen att nya alstret var
en naturlig fortsatt utveckling av det unika sound som
utmejslats under den tid som bandet hittills har existerat, och
som i och med föregångaren ”Turbulence” började närma sig
musikalisk fulländning.
Vad har då dessa fantastiska musiker och kompositörer hittat på
sedan senast? Jo, man har gjort precis det som förespråkas
i pizzareklamen, nämligen man har tillsatt: EXTRA ALLT!!
Detta innebär att man har utvecklat sin musik mot ett än mer
progressivt och intrikat sound, där man adderar en tidigare
sällan hörd tyngd och teknisk komplexitet. Detta märks inte
minst i öppningsspåret ”Juggernaut now” och tredje spår
”Ultra marathon”, där bandet lever ut sina musikaliska
kunskaper på aldrig skådat/hört vis. Stefan Damicolas gitarrspel
är intrikat och tekniskt fulländat och samtidigt så vackert så
att man alldeles tappar andan. Gunnar Maxéns basspel är blytungt
och följsamt, och Max Bergmans trumspel utstrålar en frenesi och
teknik som gör dessa båda spår ytterst intensiva och drivna.
Andra spår ”Chrysalis” är till en början lite lugnare och
inte fullt så progressiv i sin karaktär, men bryts emellanåt av
med betydligt tyngre och mer avancerade partier. Låten har en
fantastiskt snygg bärande melodi där Stefan Damicolas lite
spröda stämma verkligen kommer till sin rätt. Kontrasterna
mellan de bedövande vackra avsnitten och de betydligt massivare
partierna är i mitt tycke fullständigt lysande, och är
ytterligare en detalj som bandet har förfinat under åren, och
som ger dem ett så eget och unikt sound. Maxéns keyboardspel
utvecklas mer och mer för varje platta och bidrar starkt till
att göra ”A rare moment of insight” till ett så makalöst bra
album.
Fjärde spår ”Seabound” är ett av plattans lugnaste spår
där Stefans akustiska gitarrspel bidrar till att sätta en cool
och mycket skön prägel på låten. Snygg stämsång och vackra
harmonier kryddar lite extra och blir en naturlig motpol till de
massivare och betydligt intensivare spåren. Detta ger en perfekt
balans åt plattan som helhet. På ”Instinct” är det
återigen dags för Max Bergmans patenterade ”ettrande” på
trummorna, men här är grundmelodin betydligt lugnare och bärs
till stor del upp av Maxéns tunga och drivna basspel, men
framförallt av ett välspelat och följsamt keyboardspel.
Damicolas sångprestationer ligger lite ”svävande” över det
omväxlande och komplexa kompet. Återigen är grundmelodin
bedövande vacker, och jag konstaterar att aldrig har nog en
tidigare Brother Ape-platta haft så bra och genomarbetade
sångarrangemang som på detta nya alster.
”Echoes of madness”
är plattans längsta spår och är ett av flera riktiga
höjdarnummer. Här varvas teknisk instrumental briljans där
Damicolas gitarrspel fullkomligt glöder av intensitet, med en
tyngd och massivitet som är grym. Här mixas snygga vackra
partier med smattrande trumspel/percussion. En annan sak som jag
tycker att bandet har utvecklat för varje platta är den
detaljrikedom som finns inom varje låt, där varje litet enskilt
ljud, instrument eller detalj känns absolut avgörande för
helheten och slutintrycket. Med en produktion som slår alla de
tidigare plattorna på fingrarna bidrar detta till att göra ”A
rare moment of insight” till ett sådant veritabelt mästerverk.
”The art of letting go”
startar med avskalat pianospel och lugna vokala insatser vilket
är ytterst stämningsfullt, och man riktigt känner på sig att det
inom en kort stund kommer att braka löst ordentligt, vilket det
naturligtvis också gör. Damicolas gitarrspel, bitvis kryddat med
coola wha-wha-effekter bidrar till att lätta upp den ofta
massiva ljudbilden. Hans insatser på gitarren är i mitt tycke
alldeles briljanta med alla sina tekniskt avancerade detaljer,
men där melodi, frasering och känsla alltid kommer främst. Detta
parat med en mycket kraftfull sångmelodi gör att även detta spår
blir så mäktigt beroendeframkallande. Avslutningsspåret ”In a
rare moment” knyter ihop den musikaliska säcken på ett bra
och kompetent sätt, och gör genom sin relativa enkelhet och sina
helt instrumentala inslag att den summerar resten av plattan på
ett perfekt sätt. Därmed sätter den en värdig punkt på en resa
tillsammans med ett av de absolut bästa och mest intressanta
banden på artrockscenen av idag, vilka enligt mig saknar
musikalisk motsvarighet överhuvudtaget.
För att återkoppla till min tidigare nämnda liknelse med
pizzareklamens EXTRA ALLT!, kan jag bara konstatera att ”A rare
moment of insight” är: Mer progressiv, mer komplex och mer
variationsrik än sina föregångare. Den innehåller genomgående
betydligt starkare låtar, vackrare sångmelodier, ettrigare
trumspel, intrikatare gitarrspel, maffigare basspel,
stämningsfullare keyboardpartier, samt att de vokala
prestationerna aldrig tidigare har låtit mer välljudande. Jag
kan samtidigt också konstatera, med risk att förlora all
trovärdighet som recensent, att den tiograderade betygsskalan
inte räcker till för att ge detta mästerverk fullständig
rättvisa, så slutbetyget blir därför en stark och övertygande
elva!!
Backkatalog:
On the other side (2005)
Shangri-la (2006)
III (2008)
Turbulence (2009)
A rare moment of insight (2010)
www.brotherape.com
www.myspace.com/brotherape
10/10 (11/10)
Staffan Vässmar
|
